publicerad: 1929
GLOSA glω3sa2 l. (numera bl. i bet. 1 b, 3 o. 4) GLOSSA glos3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. (numera knappast br.) -er (GR 3: 101 (1526), Linné Bref I. 2: 271 (1765), ModSpr. 1926, s. 42) ((†) -ar Bullernæsius Lögn. 206 (1619: speglosar)).
Ordformer
(glo(o)sa i bet. 1 a, c 1571 osv., i bet. 2 1526 osv., i bet. 3 1525—1871, i bet. 4 1811. glossa i bet. 1 a 1837—1891, i bet. 1 b 1852 osv., i bet. 2 1588—1699, i bet. 3 1600 osv., i bet. 4 1815 osv. glosha 1723 (: glosher, pl.; i bet. 3))
Etymologi
[y. fsv. glosa, uttydning; jfr d. glose, glosse, t. glosse (mht. glose), eng. gloze, gloss, it. o. span. glosa; av mlat. glosa, av (o. i början av 1500-talet ändrat till likhet med) lat. glossa, av gr. γλῶσσα (med biformen γλῶττα), tunga, språk, dialekt(uttryck), ord som behöver förklaring; jfr GLOSSAR, GLOTTIS]
1) enskilt ord (ur ett främmande språk) som man behöver kunna förstå l. använda l. skall lära sig; äv. i allmännare anv.
a) (i sht i skolspr.) om översatt l. förklarat utländskt ord (ofta hämtat ur texten i en lärobok l. dyl. o. antecknat för inlärande); i pl. äv. (ngt vard.) om samling av dyl. översatta l. förklarade ord, ofta förekommande i slutet av textbok l. utgiven ss. särskilt häfte; äv. allmännare, om enskilt ord i allm. Skriva glosor. Kan du glosorna till den tyska läxan? Bureus Suml. 31 (c. 1600). (Lärjungarnas) förråd af Latinska glosor och ordelag. Skolordn. 1724, s. 19. En .. rätt grundlärd Man medger mycket lättare at han gjort en falsk sedel, än at han nyttjat en orätt glosa. Kellgren 3: 223 (1793). En glosa i en djekne och en spik i en säck / hålla lika tätt. Granlund Ordspr. (c. 1880; fr. Smål.). Det blir .. säkerligen mycket svårt för mig, som endast kan några arabiska glosor, att reda mig till en början, fruktar jag. Heidenstam End. 14 (1889). Beträffande de till varje stycke (av de tyska skrivövningarna) givna gloserna har jag ingenting att anmärka. ModSpr. 1926, s. 42. jfr (†): Ther til medh skal them (dvs. ”abcboksdjäknarna”) ock effter sedwenion hwar dagh settias Glosa (såsom the kallat) thet är tw eller try Latinisk ord medh Swenskonne, vnder tidhen ock en wers eller kort sententia, hwilka the om daghen skola lära til minnes, och om afftonen .. säya henne vp. LPetri KO 85 b (1571). — särsk. i mer l. mindre föraktfulla uttr., för att beteckna en ofruktbar språkkunskap (i sht åsyftande döda språk). Dalin Vitt. II. 4: 128 (1748). Man behöfde endast se den sprittande lifliga, mannen (dvs. Törneros) .. för att fatta att han icke kunde lefva i hvad både den lärde och den olärde kalla glosor. SKN 1841, s. 29. Jag var skolast, men mitt mod blef knäckt / under bördan af formler och glosor. Karlfeldt Vildm. 7 (1895).
b) (i fråga om ä. förh.) filol. om ord i handskrift som är försett med översättning (i margen l. mellan raderna); dyl. översättning. Dalin (1852). Eranos 9: 19 (1909). — jfr BIBEL-, MELLANRADS-, RAND-GLOSSA.
c) (ny anv.) språkv. Glosa är ett osjälfständigt eller .. bundet semem, dvs. ett hvars betydelse utgöres af ett blott tankeelement .., och som därför i det faktiska språklifvet måste uppträda i förbindelse med andra dylika, hvarvid hvarje särskild glosa erhåller sin specifika betydelse i och genom det tankesammanhang, i hvilket den förekommer. Noreen VS 5: 47 (1904). NysvSt. 1927, s. 236.
2) (vard.) ord l. uttr. som innehåller klander l. hån o. d., speord, glåpord. Rudberus MHansd:r A 2 b (1624). Hon sänder mig och min hustru många wrånga Ord och Glosser. VDAkt. 1699, nr 414. (O. Petri) hade .. uti en Historia, den han .. sammanskrifvit, insmygt förklenliga glosor om Konungens Förfäder. Celsius G1 2: 178 (1753). Hon dräper till honom med några .. väl valda glosor, så att han blir bet. Björkman Chaucer 138 (1906). jfr LASTE-, SMÄDE-, SPE-, STICK-GLOSA. — särsk. (†) i uttr. göra glosor på l. över ngt (jfr 3 slutet), lägga l. hänga en glosa på ngn, yttra sig klandrande l. hånfullt om ngn l. ngt, utsätta ngn för ngn beskyllning o. d. Gudth forlaathe them ther saa mongha gloser giöra paa en annars liffwerne och inthit agtha theris egit. GR 3: 101 (1526). Matz Torbiörnson .. (har) hängt hans Kon. Mt. een otilbörligh och oförskylt glosa vppå, at Jören Jönson (m. fl.) för hans Mtz girigheet skuldh .. skulle .. wara kombne om halsen. Tegel G1 2: 296 (1622). Der som en granne till then andre gåår, / Strax legger hon them en ond glosa på. Dr Simon 10 (1627). Åtskilliga glosor gjordes af .. ledamöter deröfver, att (osv.). Liljecrona RiksdKul. 491 (1841).
3) (i fråga om ä. förh.) (vanl. i margen skriven l. tryckt) förklaring av (meningen i) ett textställe o. d.; randanmärkning, förklarande not, kommentar; förr äv. allmännare, om uttydning l. utläggning l. förklaring i allm. av en text (i sht bibeltext) l. av ett förhållande, en händelse o. d. FörsprRom. 1 a (NT 1526). (Man) haffuer .. effterfolgdt .. then Tydska D. Mart. Luth(ers bibel) så wel j Förspråk, Gloser, Notuler (osv.) .. som j sielffua Texten. FörsprBib. a 6 a (1541). Så vida .. (läraren) det (dvs. Guds ord) rent och oförfalskat framförer, utan egna glosher och uttydningar .., så har Guds Ord sin kraft i sig sielfvan. KyrkohÅ 1903, MoA. s. 6 (1723). Förklarande glossor .. till Justinianus' .. lagverk. 3NF 8: 768 (1928). jfr BIBEL-, RAND-GLOSSA. — särsk. (†) i uttr. göra sina glossor l. (ngn) en glossa på l. över ngt (jfr 2 slutet), göra (sina) utläggningar av ngt; uttyda ngt på visst sätt (för ngn). Biscopen j lincöpingh gör tiig en glosa och wthtydilsze wppaa then wpresningh j tydzlandt skeedt ær. GR 2: 138 (1525). Thet står icke särdeles väl, när .. (prästhustrun) sätter sig med i Studer-Kammaren .. Giör sina Glosser öfver vissa Skriftenes rum. Scherping Cober 2: 212 (1737).
4) metr. benämning på en viss (eg. spansk) strofform. VFPalmblad i Phosph. 1811, s. 559. Glossa .., versform af spanskt ursprung, hvilken består af en fyrrading som tema, följd af fyra tioradingar .., hvilkas resp. slutrader utgöras af temats fyra verser i den ordning de förekomma och hvilkas innehåll är en utläggning eller variering af slutradens. 2NF (1908).
Ssgr: A: (1 a) GLOS-BOK, pl. -böcker. (glos- 1673 osv. glose- 1635—1795) bok som innehåller (l. är avsedd för) förteckning på ord o. fraser (ur ngt främmande språk) jämte översättning o. d.; numera i sht om (för skolbruk o. d. avsett) mindre häfte med skrivna l. tryckta glosor o. d. till ngn viss (utländsk) bok l. text; förr äv. allmännare: ordbok. Schroderus Os. 2: 798 (1635). Spegels Glossarium Sveo-Gothicum, eller Svenska Ordabok, .. är en Svänsk glosbok .. på de fläste nu allmänneligen brukeliga .. ord. Hof Skrifs. 275 (1753). (Till grammatiken) bör fogas .. en glosbok eller Liber Memorialis. Dens. PhilosGr. 61 (1782). Flera gossar skrifva fullständiga glosböcker öfver den franska, tyska eller engelska text, som blifvit dem ålagd att arbeta igenom. PedT 1896, s. 134. —
(1 a) -FÖRRÅD. ordförråd; särsk.: sammanfattningen av de ord (på ett främmande språk) som en person kan. Han har ett stort glosförråd (i engelska). Verd. 1884, s. 83. —
(1 b) -HANDSKRIFT~02, äv. ~20. (gloss-) filol. handskrift innehållande glossor (ordöversättningar). Forniriska glosshandskrifter. 19Arh. VIII. 2: 52 (1924). —
(jfr 1 a slutet) -MAGISTER. (†) Glosmagister .. (dvs.) Pedant, som är fullproppad med latinska glosor. Dalin (1852). —
(jfr 2 o. GLOSA, v.1 2) -SJUK. (†) begiven på att klandra l. håna. Min skrif-art .. antvardar jag villigt til glossjuka och häcklande människors tidspillan. Tessin Bref 2: 16 (1754). —
B (†): GLOSE-BOK, se A. —
Avledn.: GLOSA, v.1; vbalsbst. -are (se 1 slutet). [fsv. glosa, v.; jfr mht. glosen, fr. gloser] (†)
1) till 3; med avs. på text, ngns ord o. d.: förse (ngt) med förklarande noter; utlägga, förklara, kommentera, uttyda; jfr GLOSSERA 1. Vthtyde och glose .. Christi ord. OPetri PGalle B 4 b (1527). särsk. ss. vbalsbst. -are, = GLOSSATOR. Att glosaren i brädden .. intet behaagh haffwer till then texten. Ernhoffer Ench. 92 a (1591).
2) till 3 slutet (jfr äv. GLOSA, sbst. 2 slutet); i uttr. glosa på l. över (ngt), göra (klandrande) utläggningar av (en händelse, ett förhållande o. d.), säga speord l. glåpord om (ngt), tadla (ngt); jfr GLOSSERA 2. Sombl(iga) begynte theröfwer glosa, lika som wore det et tekn til Hans Maj:sts ringa benägenhet för thet almenna bästa. JPalmquist (1703) i SvMerc. V. 4: 209. Jag har ofta märkt, at våre unge Svenske, när de hemkomma ifrån deras resor, finna at glosa och tadla på nästan alt hvad de se i deras Fädernesland. Tessin Bref 1: 290 (1753). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 219 (c. 1838).
Spoiler title
Spoiler content