GLÖMMA, f., anträffat bl. i obl. form glömo
Etymologi
[jfr sv. dial. glemme, glömme, f., d. glemme, sbst., nor. dial. gløyma, gløyme, f.; avledn. av GLÖMMA, v.]
(†) glömska; i uttr. vara, gå i glömo, vara glömd resp. falla i glömska. Titt Loford .. (skall) / Migh aldrigh gåå i glömo. PolitVis. 177 (c. 1600). Jagh .. skall skatta migh vara uthi glömo fram för någon annan. OxBr. 3: 510 (1638). jfr: (Kärestan) gåss migh alldrigh aff glömme. Visb. 1: 11 (1572).
