SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1929 GNARR, sbst.2, n. Etymologi [fsv. gnar, n., knot; vbalsbst. till GNARRA. — Jfr GNARRIG] (†) 1) morrande; i ssgn HUNDA-GNARR. 2) knot, knorrande. På hvad sätt jag vill .. mig förhålla, får jag dock höra hans gnarr och olåt. VDAkt. 1784, nr 97. SAOB Alfabetisk lista gnagning gnall subst. gnallt adv. gnarka verb gnarr subst.1 gnarr subst.2 gnarra verb gnarrande gnarrig adj. gnat subst.1 gnat subst.2 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content