SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNUGGA gnug3a2, v. -ade ((†) imper. sg. gnugg Hildebrand MagiaNat. 257 (1654)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Wikforss 2: 386 (1804), Heinrich (1814)), -ERSKA (tillf., Wikforss 2: 386 (1804), Heinrich (1814)).
Ordformer
(gnugg- 1526 osv. gnug- 1730)
Etymologi
[fsv. gnugga, motsv. nor. gnugga, av ett germ. gnuṷṷōn, i avljudsförhållande till GNO; jfr parallellformerna KNUGGA o. nor. nugga]
1) (hårdt o.) hastigt gnida (ngt), gno; i förb. med prep.-uttr. med prep. ur: gm hårdt o. hastigt gnidande avlägsna (ngt) från ngt; äv. (numera bl. ngn gg i fackspr.) utan obj.; utom i fackspr. o. med avs. på kroppsdel numera i sht i fråga om gnidning av en del av ett böjligt (o. mjukt) föremål mot annan del (andra delar) därav. PErici Musæus 5: 293 (1582). Med mercurial pulvre gnuggades en kopparhalfwöre, och blef densamma något hwijt. CollMedP 11/10 1697, s. 102. Gnugga fläckarna ur en klädning. Lind (1749). Vidare göra de lädret smidigt dermed, at de gnugga det i händerna och slå det mot en sten. Ödmann MPark 285 (1800). Åsnan .. / .. än sin nos mot bordets kanter gnuggar. MarkallN 2: 203 (1821). Hon bröt af en liten lavendelqvist .., gnuggade den emellan händerna. Almqvist Går an 32 (1839). (Han) gnuggade sig om näsan. Cavallin Kipling Wi 159 (1897). Under isens rörelse gnugga blocken mot varandra och erhålla därigenom avrundade kanter. Ramsay GeolGr. 193 (1909). (Rektorn) drog .. upp sin stora, vita näsduk och gnuggade ansiktet .. ivrigt. Bergman Mark. 281 (1919). Siden bör (vid tvätt) aldrig gnuggas eller vridas, det förstör vävnaden. SDS 1924, nr 66, s. 11. — särsk.
a) i fråga om gnidning av ögonen (ofta för att se bättre l. för att bli riktigt vaken); i sht i vissa uttr., ss. gnugga (sig i) ögonen l. gnugga sömnen ur ögonen. Spegel GW 37 (1685). Lagerlöf Holg. 2: 45 (1907).
b) i fråga om gnidande av händerna mot varandra (oftast mot kyla l. av belåtenhet). Gnugga händerna l. sina händer l. (ngn gg) gnugga händer, äv. bildl.: vara belåten l. förtjust. Eurén Kotzebue Redl. 74 (1797). Hatet gnuggar händer, / När sakens utgång till vår tuktan länder. CVAStrandberg 3: 109 (1868). Den lilla frusna gubben gnuggar händerna mot varandra. Rydqvist Kar. 23 (1924). Bergman JoH 276 (1926).
c) i uttr. gnugga geniknölarna l. sina geniknölar, se GENI-KNÖL.
d) (vard., föga br.) bildl., refl.: komma i intim beröring (med ngn), ”frottera” sig (se d. o. 2). (Mottagningskommitténs damer hade) hållit på med förberedelser i flera månader för att få tillfälle att gnugga sig mot landets högste. Didring Malm 1: 258 (1914).
2) (†) gm gnidande (mellan händerna) söndermala l. söndersmula, söndergnugga; äv. i p. pf. med (mer l. mindre) adjektivisk bet. Torra gnuggade Salwiebladh. Kockeb. B 5 b (1650). Någre gnuggat (dvs. gnugga sönder tobaken) / Som Puder at thet skal förhöija theras Hierna. Spegel GW 120 (1685). Broocman Hush. 3: 29 (1736). — särsk. ss. vbalsbst. -ning; stundom konkret, om ngt söndergnuggat. Schultze Ordb. 1558 (c. 1755). LURuneberg (1824) hos Strömborg Runebg 3: 273 (om snus).
3) (i vissa trakter, vard.) ”gno” (se d. o. 4), ”knoga”, ”slita”. Den livskraftige lille herrn malde och gnuggade från bittida till sent och hade ännu mycket kraft kvar efter hustruns död. Blomberg Uvd. 104 (1917).
4) (i vissa trakter, vard.) ”gno” (se d. o. 5), ”hålla (ngn) varm”. Cavallin (1875). Studenterna ”gnuggade” han dugtigt i tentamen. Svedelius Lif 299 (1887). Läraren gnuggade och pluggade, förevisade och demonstrerade. Blomberg Överg. 54 (1915). Lieberath Friluftspojkar 155 (1921).
5) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (föga br.) snåla o. knussla, småaktigt ”vända på slanten”, ”gnida”, preja; äv. i p. pr. ss. adj.: knusslig. Backman Reuter Lifv. 1: 25 (1870). Denna gnuggande småaktighet i sparandet jämnsides med denna kungliga storslagenhet i skänkandet. Lindqvist Herr. 170 (1917).
Särsk. förb.: GNUGGA AV10 4. till 1: gm gnuggning borttaga l. avlägsna (ngt) l. rengöra (ngt). Spegel 380 (1712). Björkman (1889). jfr AVGNUGGA.
GNUGGA BORT10 4. till 1: gm gnuggning borttaga l. avlägsna (ngt). Gnugga bort en fläck. Franzén Skald. 1: 209 (1824). jfr BORTGNUGGA.
GNUGGA SÖNDER10 40. till 1: gm gnuggning söndermala l. söndersmula (ngt); äv. bildl. Hans läryungar rychte vp ax, och gnuggadhe sönder medh henderna. Luk. 6: 1 (NT 1526). Monte-Catini gnuggade sönder min anspråkslösa teori. Essén Prim. 233 (1919). jfr SÖNDERGNUGGA.
GNUGGA UT10 4. (föga br.) till 1.
1) gm gnuggning borttaga (fläck o. d.). Kalm Resa 2: 399 (1756).
2) gm gnuggning uttaga (sädeskorn ur ax); jfr GNUGGA 2. Trose Andhrsses barn .. hade plockat ax och gnuggat rogen vth. BtSödKultH 12: 75 (1597).
Ssgr (till 1): A: GNUGG-SKIFFER. petrogr. skifferartad gnuggsten, kakirit. Högbom Norrl. 69 (1906). Ramsay GeolGr. 406 (1909).
-STEN. petrogr. kataklastisk bärgart som vid förkastningar o. överskjutningar i jordskorpan uppkommit gm krossning l. söndermalning av vissa delar av bärggrunden o. därpå följande sammankittning med cement av kvarts, kalkspat o. d.; mylonit. 2NF (1908). Ramsay GeolGr. 1: 62 (1912).
B: GNUGGNINGS-MOTSTÅND~02 l. ~20. tekn. i fråga om papper: hållfasthet mot gnuggning. TT 1898, Allm. s. 250. SFS 1920, s. 2469.
-PROV. tekn. i fråga om papper: prov företaget i syfte att pröva gnuggningsmotståndet. TT 1898, Allm. s. 250.
Spoiler title