SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GODVILLIG 3d~vil2ig, vard. äv. 3~; förr äv. -VILJELIG l. -VILLELIG l. -VILJOG, adj.; adv. = (†, GR 1: 59 (1523: -wiligh), Carl IX Bewijs A 3 a (1604: -willigh), Chronander Bel. K 8 b (1649: -willeligh)), -A (†, Linc. (1640: -willigha), Spegel 129 (1712: -willeliga)), -EN (†, GR 1: 25 (1521: -wilieligen), Botin Hem. 2: 109 (1756: -villigen), Hyltén-Cavallius Vär. 2: 339 (1868: -villigen)), -ET (†, Carl XII Bref 282 (1702: -villiget)), -T (RARP 1: 133 (1630: -willigt), Schenberg (1739: -viljogt) osv.).
Ordformer
(god- 1521 osv. gode- 15551730. -velelig (-uelelig) 16181625. -velligh c. 1620. -vilig(h) (-wil-, -uil-) 15231627. -viljelig (-wilie-, -willie-) 15211702. -viljog (-wiliogh) 1525 (: -uilioghet)1749. -villelig 15881751. -villig 1544 osv.)
Etymologi
[fsv. godhviliogher, adv. -vililika (-willilika, -willigha); jfr d. godvillig, isl. góðviljugr, t. gutwillig; av GOD 18 b α o. VILJA, sbst.; jfr GOD-VILJA]
1) (†) som har l. visar (en) god vilja; god (se d. o. 16), välvillig, vänlig; snäll, hjälpsam; gunstig, bevågen; om sak l. förhållande: som vittnar om god vilja l. välvilja osv.; ss. adv.: med välvilja l. vänlighet, välvilligt, vänligt, gunstigt, nådigt. (Att) I wele thenne wår sanfärdige Vthskrifwelse Nådigst, Gunsteligen, Wänligen och Godwilieligen vptaga. GR 1: 25 (1521). Warer inbyrdes then ene medh then andra venlighe godhwilioghe. Ef. 4: 32 (NT 1526; Bib. 1917: goda och barmhärtiga). Mine godvillighe försträckninger (åt kronan). OxBr. 5: 151 (1620). Stafawillorna (dvs. stavfelen) .. them kan then godwillige Läsaren siälf rätta. Verelius Herv. Bb 4 b (1672). Johan Sverkerson .. var .. godvillig och benägen emot hvar man. Dalin Hist. 2: 178 (1750). Strinnholm Hist. 5: Reg. s. 222 (1854).
2) (†) som gärna o. villigt gör vad som begäres l. vad som åligger honom; villig, benägen (till ngt); ss. adv.: villigt, gärna. Ær hans nadhe ther gandtsche godwiliogh tiil (dvs. till hjälp med pänningar) huar saa wore j hans leglighet. GR 3: 135 (1526). Et ståtelighit Gästebudh, .. ther til the (dvs. de inbjudna) och godhwilleligen kommo. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). (Isl.) Fusliga .. (sv.) gerna, godwilleliga. Spegel 129 (1712). Af godvilligt hjerta. Wallin Rel. 4: 49 (1838).
3) som göres (l. gives osv.) av fri vilja l. med ngns frivilliga samtycke, frivillig, frivilligt åtagen l. given osv.; ss. adv.: av fri vilja, frivilligt, självmant; utan tvång l. motstånd; numera ss. adj. nästan bl. i vissa uttr., ss. godvillig överenskommelse, godvilligt avstående (från ngt) o. d. Godvilligt avstå från ngt, betala ngt. Om han inte godvilligt följer med, så (osv.). The .. bekände sigh haffua goduiligen vplatidt och såltt (osv.). BtFinlH 4: 135 (1563). Denne min godhwillighe donation. Annerstedt UUH Bih. 1: 197 (1622). Rådet .. ville icke godvilligt gifva vika. Carlstedt Her. 2: 222 (1833). Efter godvillig öfverenskommelse. NF 17: 962 (1893). Stjernstedt Liw. 253 (1925).
Avledn.: GODVILLIGHET, r. l. f. [jfr d. godvillighed, t. gutwilligkeit]
1) (†) till 1: välvilja, vänlighet, godhet; gunst, ynnest, kärlek. Beuisza eder godhuilioghet emoth oss och riikit. GR 2: 233 (1525). Deras kraf på hans godvillighet (ha) varit omåttliga. Atterbom Siare 3: 444 (1844).
2) (numera föga br.) fri vilja, frivillighet; särsk. (†) i uttr. med godvillighet, av fri vilja, frivilligt. Hwar i nu icke wele medh godwiligheet komma till Konungen, så skole i nu göradt ehuad i wele eller ey. Svart G1 5 (1561). Dalin (1852). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content