SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOELETT 1elät4, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. goélette; jfr sp. golete]
(i fråga om äldre utländska förh.) sjöt. skonare. SP 1780, s. 729. (Spaniens) Cortes hafva beviljat utrustning af .. fyra Goeletter. SC 2: 79 (1821). WoJ (1891).
Ssg (sjöt.; jfr ovan): GOELETT-BRIGG. skonertbrigg. KrigVAT 1852, s. 197 (i fråga om holl. förh.).
Spoiler title
Spoiler content