SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOEL, m.
Etymologi
[av hebr. (t. ex. Job 19: 25, Psalt. 18: 3) gō'ēl, återkrävare, blodshämnare (om Gud), i sv. texten återgivet med: förlossare, räddare]
(†) frälsare; om Kristus. Kolmodin Dufv. 287 (1734). O Jesu! .. / Ach! Ränsa min siäl i Tin blodiga tvätt, / Jag menar, min Goel, Titt dyrbara blod. Därs. 87 (1745; uppl. 1734: Joel).
Spoiler title
Spoiler content