GOFFER gof4er, m. l. r.; best. -n; pl. goffrar.
Etymologi
[av eng. gopher, enl. uppgift (jfr Murray) av fr. gaufre (se GOFFRERA); benämningen anses bero på ifrågavarande djurs vana att gräva gångar i marken; med avs. på bet.-utvecklingen jfr eng. honeycomb, eg.: vaxkaka, äv.: göra håligheter i (ngt)]
zool.
1) (individ l. art l. släkte tillhörande) den i Nordamerika levande, i jorden grävande mullvadslika gnagarfamiljen Geomyidæ; i sht om Geomys bursarius Rich., den vanliga goffern. 1Brehm 1: 321 (1874). (Stuxberg o.) Floderus 3: 273 (1903).
2) den i jorden grävande ekorren Ictidomys tredecimlineatus Mitch.; i sht i förb. strimmiga goffern. (Stuxberg o.) Floderus 3: 267 (1903).
