SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOGO, m.
Etymologi
[benämningen är liksom GUCKU, GÖK o. d. ljudhärmande]
(enst., †) (fågeln) gök. En Gogo på ett Trä, fast mykket bättre qwäder / än någon Orgenist. Warnmark Epigr. B 4 a (1688).
Spoiler title
Spoiler content