SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GOJA goj3a2, sbst.3, r. (l. f.); best. -an.
Etymologi
[sannol. samma ord som GOJA, sbst.2; se Tamm EtymOrdb. (1902); jfr PJOSKPEDAGOJA]
(starkt vard.) meningslöst prat, strunt(prat), ”smörja”, svammel, dravel, gallimatias; i sht i uttr. prata goja. Prata ej goja! Hultin VSkr. 52 (c. 1865). Den far och mor, som tror på sådan goja (som en friares löften). Hedenstierna Fideik. 200 (1895).
Spoiler title