SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GOLF gol4f, äv. gol4v, sbst.2, r. (LoW (1911)); best. -en (föga br., LoW (1911)). Anm. I stället för sg. best. av golf användes vanl. motsv. form av GOLF-SPEL.
Etymologi
[av eng. (skotska) golf (1400-talets midt); av ovisst urspr. (se Murray)]
i sht idrott. benämning på ett från Skottland härstammande bollspel som med ett slags klubbor o. en liten hård boll utföres av två till fyra personer på en bana anlagd på ojämn gräsmark. Spela golf. För Golf finnas stora och berömda klubbar i Edinburg. Kohl ResSkottl. 116 (1846). Golf spelas af två sidor, af hvilka hvardera spelar sin egen boll. Spelet består däri att hvarje sida spelar en boll från en utslagsplats ned i ett hål genom på hvarandra följande slag. Hålet vinnes af den sida, som spelar sin boll i hålet med mindre antal slag än motsidan. SpelRGolf 7 (1910).
Ssgr (i sht idrott.): GOLF-BANA, r. l. f. [jfr BANA, sbst.1 3] TIdr. 1896, s. 415. —
-BLUS. (numera mindre br.) ett slags (av trikå förfärdigad) damblus l. damjacka, urspr. använd vid golfspel; jfr -JACKA. LD 1906, nr 259, s. 3. Hufvudstadsbl. 1911, nr 82, s. 4. —
-BOLL. VaruförtTulltaxa 1: 720 (1912).
-FÖRBUND. jfr -KLUBB. Svenska golf-förbundet. SpelRGolf (1910; å titelbladet).
-JACKA. (numera mindre br.) golfblus. —
-KLUBB. sammanslutning av golfspelare; jfr -FÖRBUND. TIdr. 1896, s. 415. Göteborgs Golf Klubb 1902—1927. (1927; boktitel).
-KLUBBA, r. l. f. Skottsberg Båtf. 206 (1909).
-SPEL. Kohl ResSkottl. 117 (1846). Regler för golfspelet. (1916; boktitel).
-SPELARE. Kohl ResSkottl. 121 (1846).
-TÄVLING.
Avledn.: GOLFARE, m.||(ig.). [jfr eng. golfer] idrott. golfspelare. GbgGolfKl. 1902—27 22 (1927).
Spoiler title