GOLIARD gol1ia4rd l. gå1l- l. gω1l-, stundom -ar4d, l. GOLJARD golja4rd l. gå- l. gω-, stundom -ar4d, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av ffr. goliard, eg.: frossare, till ffr. gole (fr. gueule), gap, svalg, av lat. gula, strupe]
litt.-hist. medlem av ett särskilt under 1100- o. 1200-talen i Mellaneuropa blomstrande skrå av kringvandrande studenter vilka i sht på latin diktade sånger av ett ofta lättfärdigt l. satiriskt innehåll; vagant. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 21(1898). Bååth Vagant. 5(1906). Goliarden har blott sinne för denna världens goda, och framför kyrkan sätter han obetingadt krogen. Schück MedeltKultH 66(1907).
