publicerad: 1929
GRAFO- graf1ω- l. gra1fω-, äv. -o- l. -å-.
Etymologi
i ssgr betecknande ngt som har avs. på l. framställes gm skrivande o. d.; grafisk (se d. o. 1, 2).
Ssgr: GRAFO-FON. [jfr eng. graphophone] (numera knappast br.) eg.: ”ljudskrivare”; ett slags fonograf. 2UB 3: 543 (1897). 2NF (1908). —
-LOG. (i fackspr.) person som ägnar sig åt grafologi (i bet. a); äv.: skriftexpert (jfr GRAFOLOGI b). PT 1893, nr 160, s. 3. —
-LOGI. [benämningen (i bet. a) först använd år 1868 av den fr. abbén Michon] (i fackspr.)
b) (mindre br.) konsten att gm jämförelse av olika skriftprov utröna vem som skrivit ett visst skriftprov, skriftexpertis; ngn gg (skämts.) allmännare: tydning av skrift. SDS 1905, nr 6, s. 2. BonnierKL (1924). —
-STATIK. fys. läran om lösning av statiska problem gm grafisk konstruktion; grafisk (se d. o. 2) statik. TT 1882, s. 105.
Spoiler title
Spoiler content