GRILJERA grilje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (grilljèra Dalin), v.1 -ade.
Ordformer
(griljera 1842 osv. grillera c. 1780—1866)
Etymologi
[av fr. griller, avledn. till grille, av ffr. greille, av ett vulgärlat. graticula, av lat. craticula, avledn. till cratis, gallervärk (se GRETVÄRK). — jfr GRILL, sbst.1]
(i fackspr.) förse med galler; numera bl. (i fråga om ä. förh.) i p. pf. ss. adj., om (teater)loge (l. kyrkbänk). På teatern (i Lissabon voro) .. alla loger grillerade med förgyllda galler. Tersmeden Mem. 1: 268(c. 1780). En griljerad port. Kexél 1: 436(1795). I Kyrkan hade hon sitt ställe i Drottningens grillerade stol. JournLTh. 1811, s. 951.Lundin NSthm 255(1888).
