GRILJERA grilje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (grilljèra Dalin), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(griljera 1810 osv. grillera 1755—1854)
Etymologi
[liksom t. grillieren, eng. grill, av fr. griller, rosta på galler, halstra, avl. till gril (se GRILL, sbst.1)]
kok. med avs. på (i sht kokt) kött l. fisk (l. grönsaker): efter bestrykning med smör l. ägg l. grädde l. dyl. o. överströende med rivet bröd l. riven ost l. dyl. steka på halster l. i panna o. d.; panera; äv. övergående i bet.: steka, rosta; oftast i p. pf. ss. adj. Grilleradt Fårkiött. Warg 144 (1755). Kalfbringa, grillerad. Nordström Matlagn. 54 (1822). Väl rengjorda och skållade svinfötter doppas i äggsmet och rifvebröd samt griljeras vid svag eld. Nordenfalk GBord 48 (1896). Griljerad skinka. HemKokb. 93 (1903).
