GROGG grog4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. grog, trol. kortform av eng. grogram, ett slags grovt tyg (se GROSGRÄNG), o. eg. öknamn på den engelske amiralen Vernon († 1757), som brukade använda kläder av sådant tyg o. som var den förste som gav sina matroser grogg i stället för outspädd rom]
dryck beredd av spirituosa (förr i sht rom l. brännvin, numera i sht konjak l. visky) o. kallt (förr äv. varmt) vatten (stundom jämte socker l. dyl.) l. sockerdricka; jfr TODDY; särsk. om (serverat) glas av sådan dryck. Bjuda på en grogg. Blanda sig en grogg. Euphrasén Barthelemi 35 (1795). Manskapet (på örlogsfartyg) bör ock den kalla årstiden, alla eftermiddagar, få varm Grogg tillagad af Brännvin, vatten och Brun sirap. KrigVAH 1817, s. 10. Han ställde en sockerdricka och glas på bricka, tog konjaksbuteljen .. (och) blandade själv till groggen. Bergman Mark. 228 (1919). — jfr KALL-, KONJAKS-, LÅNG-, LÄTT-, NATT-, SKEPPAR-, SLÄNG-, VISKY-GROGG m. fl.
Ssgr: GROGG-GLAS. stort, högt dricksglas (utan fot) vari grogg serveras. Skepparen .. inbjöd honom att göra sig sällskap .. vid grogglaset. Lilljebjörn Minn. 25 (1874). —
-VIRKE. (vard. o. skämts.) koll., om vad som behöves för att tillreda en grogg. Kinberg GotlSl. 1: 114 (1891). Gå upp och lägg dig, men sätt först fram groggvirke — en Black and White, tre soda och min lilla låda Henry Clay. Engström Kryss 91 (1912).
GROGGIG, adj. (föga br.) som är mer l. mindre berusad av grogg. Vår groggige skeppare blef temligen nykter. Gosselman SNAmer. 2: 14 (1833).
