publicerad: 1929
GRONING grω3niŋ2, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. till GRO, v.; särsk. till d. o. 5. Juslenius 126 (1745). Att gifva akt på de phænomener, som, under groningen, pläga visa sig. Wallerius Åkerbr. 57 (1761). Vid groningen sväller fröet af den upptagna fuktigheten. Holmström Naturl. 111 (1895). jfr HOP-, HÖST-, LJUS-, SAMMAN-, SAND-, VÅR-GRONING. — särsk. (†) konkret: grodd. VetAH 1803, s. 55.
Ssgr (i sht i fackspr.): GRONINGS-APPARAT. apparat för åstadkommande av groning (av frön). Lyttkens Frök. 10 (1879). —
-BÄDD. i sht om artificiell anordning för fröns groning; jfr GRO- o. GRODD-BÄDD. Kornen böra ligga i groningsbädden under 10 dagar. LAHT 1882, s. 352. BotN 1912, s. 198. —
-ENERGI. den kraft, särsk. den snabbhet, varmed ett frö gror; särsk. konkretare, om det mått härpå som frönas grobarhetsprocent utgör. Cnattingius Skogslex. 43 (1894). LAHT 1894, s. 266. VerdS 85: 20 (1900). —
-FÖRMÅGA. grobarhet. Ström Skogsh. 127 (1822). Ek- och bokållon samt björk- och almfrön bibehålla sin groningsförmåga endast omkring ett halft år. UB 3: 407 (1873). —
-HASTIGHET~102 l. ~200. Groningshastigheten är olika hos olika fröslag, .. samt beror för öfrigt på fuktighets- och värmegraden. Juhlin-Dannfelt 114 (1886). —
-KRAFTIG. som har förmåga att gro, grobar. Juhlin-Dannfelt 377 (1886). Säcksporerna synas vara de groningskraftigaste. HbSkogstekn. 59 (1922). —
-MUST. (mindre br.) fuktighet i jorden som befordrar groning. Denna sådd bör göras tidigt på våren, medan groningsmusten ännu är qvar. Ström Skogsh. 280 (1830). LB 2: 33 (1899). —
-PROV. äv. konkret. Häraf (dvs. av klöverfrö) inlades efter 24 timmar ett nytt groningsprof. LAHT 1893, s. 40. —
-TID.
2) (i populariserande medicinsk framställning, numera föga br.) inkubationstid; jfr GRODD 3. Lundberg HusdjSjukd. 68 (1868). Wretlind Läk. 8: 87 (1900).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content