GROTTEKVARN grot3e~kva2rn, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[syftande på den kvarn med namnet Grotte, varmed kung Frode enl. den fornnordiska sagan lät sina trälinnor mala guld o. som med anslutning till den fornisländska dikten Grottasǫngr skildrats av V. Rydberg i dikten ”Den nya Grottesången” (1891)]
beteckning för en av otyglat vinstbegär driven industrialism l. kulturform med hänsynslös människoförbrukning; äv. om fabrik o. d. där dylik industrialism gör sig gällande. Snart ser du, kvidande, den Grottekvarn / som lägger livets glada tegar öde. Wulff Rytm. 29(1897, 1915). Den moderna kulturen med dess evigt malande grottekvarn. Abelin VTr. 9(1903). Förbundet 1906,nr 4-5, s. 7. Den ursprungligen lefnadsglade Tore Gam, en intelligensaristokrat, som måste arbeta i prässens grottekvarn. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 551(1916). jfr: Så visst är, att sägnen om Grottekvarnen är sann, att hon ännu går .. och att hon .. maler ve och förbannelser i ökad mängd öfver vår jord. Rydberg Dikt. 2: 59(1891).
