GROVEN (gròv'n Dalin), sbst. (o. adv.).
Etymologi
[eg. substantivering (i best. form) av GROV]
(†) i sådana uttr. som det är groven till karl att vara stark, det är en ”huggare” till karl att vara stark, det var groven att köra på, det var en ”huggare” att köra på; jfr GROV 1, 6. Det var grofven att köra på! Tvillingar i första taget! Rätt nu åker han ifrån oss, Fredrika! CFDahlgren 3: 277 (1828). Dalin (1852). särsk. övergående i adverbiell anv.: väldigt, ”tusan”. Det var grofven! Dalin (1852). Börjesson Solen 85 (1856).
Anm. I samma slags uttr. som groven har äv. förekommit en bildning grovingen. Dalin (1852; anmärkt ss. förekommande ngn gg).
