SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GROVHET grω3v~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1 (Weste synes hava känt båda accentueringssätten), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 4, i konkretare anv.) -er.
Ordformer
(-he(e)t 1556 osv. -hett 1555—1556)
Etymologi
[fsv. grofhet; jfr d. grovhed, mnt. grofheit, t. grobheit; avledn. till GROV]
egenskapen att vara grov (i olika bet. av detta ord). — särsk.
1) (numera föga br.) till GROV 1: grovlek, tjocklek. Kast-machiner af åtskillig (dvs. olika) grofhet. Törngren Artill. 1: 37 (1794). Hoppe (1892).
2) till GROV 2. Lärfts eller klädes grofhet. Lind (1749). Mjölets, pulvrets, sandens grovhet. Dalin (1852). Auerbach (1909).
3) till GROV 5. Hof Skrifs. 6 (1753). Grofheten af ett ljud, ett läte, en röst, en ton. Dalin (1852).
4) till GROV 11: plumphet; råhet; oförskämdhet, oförsynthet; ofta konkretare: grovt (plumpt, rått, oförskämt) beteende l. yttrande l. ord; förr äv.: okunnighet, dumhet. Måns Nielsson (har) .. udi månge saker .. genom sin otroheet, groffhett och oförståndh så handledt, thet han haffver giort oss sådane dråplig skade, att (osv.). GR 25: 413 (1555). Linc. (1640). Det som i Rom är en läcker glättighet, är i Paris en grofhet som väcker Fruntimrens rodnad. Kellgren 3: 244 (c. 1780). En flod af grofheter utöses (under debatten) öfver Samhällets höjder. Geijer Brev 392 (1841). Det vore en grovhet utan like att gå in i ett japanskt rum med skorna på. Kræmer ResJap. 20 (1913).
5) (numera föga br.) till GROV 12: egenskapen att vara (så l. så) svårartad. Effter saaksens grofheet. LReg. 253 (1650). Dalin Hist. 2: 549 (1750). Efter brottens större eller mindre grofhet. Warburg Richert 1: 48 (1905).
Spoiler title
Spoiler content