GRUNDTVIGIAN grun1tvigia4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er; ngn gg GRUNDTVIGIANARE grun1t-vigia3nare2, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Ordformer
(-ian 1863 osv. -ianare 1863)
Etymologi
[jfr d. grundtvigianer]
anhängare av dansken N. F. S. Grundtvig († 1872) o. av honom förfäktade åsikter, i sht i religiöst avseende. Björkman Martensen Grundtv. 4(1863).
Avledn.: GRUNDTVIGIANISM, r. [jfr d. grundtvigianisme] åskådning l. rörelse som ansluter sig till o. utgår ifrån Grundtvigs åsikter. Björkman Martensen Grundtv. 8(1863). I .. konsten att väcka stämning .. äro de af Grundtvigianismen berörda lärarne verkliga mästare. Verd. 1885, s. 293.—
GRUNDTVIGIANSK, adj. [jfr d. grundtvigiansk] De så kallade Grundtvigianske Presterna. Björkman Martensen Grundtv. 2(1863).
