SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUNK, sbst.1, r. l. m.; l. GRUNKA, f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(grun(c)k 15501865. grunkur, pl. 1550)
Etymologi
[fsv. grunk; till GRUNKA, v.]
(†) vad som glunkas l. mumlas, rykte; knot, knorrande. Tu vilt och så .. hemligen late förhöre och förspeije allestädz hosz bönderne .. hvad grunck, snack och tael the haffve. GR 21: 72 (1550). Iblandh menige mann .. skall wanke een ond ymmell och grunck. RR 5/5 1570. Lind (1749; med hänv. till glunk). Larsen (1865).
Spoiler title
Spoiler content