SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRYTTER, n.
Etymologi
[samhörigt med GRYT; jfr GRYTTJA]
(†) rullsten, grovt grus o. d. Spegel GW 113 (1685). Linnæa Gronov. växer fuller endast på Moar, likvist sådane, som med grytter eller grus äro blandade. VetAH 1739, s. 10. König Mec. 94 (1752).
Spoiler title
Spoiler content