GRÅDA grå3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. gråda, gråa, mindre fors i älv (där vattnet forsar ngt litet mellan stenarna o. därigm synes grått); jfr sv. dial. gråe, nor. graae, isl. gráði, vind som krusar vattenytan (så att den synes gråaktig), nyisl. grád, småböljor; bildat till stammen i GRÅ]
(i vissa trakter av norra Sv., i sht Dalarna) mindre fors (som med båt kan befaras utför, men icke uppför). Fall säges om en å eller elf, då vattnet faller perpendiculärt .. Gråda, då sluttningen ej är betydlig. JernkA 1832, Bih. s. 25. 2NF 10: 453 (1909).
