SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRÄLAKTIG grä3l~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. till GRÄLA (l. GRÄL, sbst.2)]
I. motsv. GRÄLA I 2, 3: grälig, grälsjuk. Nordforss (1805). O. hade det missödet att hafva osedliga och grälaktiga adjunkter. Cavallin Herdam. 2: 211 (1855). Den kusinligt grälaktiga tonen, som rådde emellan oss. Fröding Kusinbr. 38 (1888). Drangel London Guld 83 (1910). Östergren (1925).
II. (†) motsv. GRÄLA II, = GRÄLIG II. Alla vridkånstige Diælectici och grälaktige Sophister. Lundberg Paulson Erasmus 137 (1728). Lärdomen .. (var) scholastisk och grälaktig. OvDalin i 1VittAH 1: 24 (1755). Han har aldrig kunnat något ord af dessa grälaktiga tungomål (dvs. de österländska språken). Wrangel TegnSläktm. 68 (cit. fr. 1782). Ett .. grälagtigt arbete. VexiöBl. 1820, nr 16, Bil. s. 2.
Avledn.: GRÄLAKTIGHET, r. l. f.
1) till I. Dalin (1852). Östergren (1925).
2) (†) till II. Dalin Arg. 1: 345 (1733, 1754). 1VittAH 1: 42 (1755).
Spoiler title
Spoiler content