publicerad: 1929
GRÄL grä4l, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
1) (†) motsv. GRÄLA I 1, i uttr. styggt gräl, tomt, flärdfullt tal (som bl. innebär lockelse till synd l. flärd)? Tu menar wäl, / Tin Iesum wara träl / För Flättjans stygga gräl; / Til Babels skiöka / I oren brunst / Tu brinner, och omsunst / Tillika ärnar gunst / Hos Jesum söka. Lybecker 6 (c. 1715).
2) motsv. GRÄLA I 2: grälande, kiv; (i sht högljudd o. häftig) träta, tvist; särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) om småaktig(t) o. ofruktbar(t) tvist(ande) i lärda ting. Ett häftigt, ett högljudt gräl. Börja gräl. Råka, komma i gräl (med någon). Lind (1738). Flitigt gick (hon) i Herrans Tempel; / Ständigt kom i gräl vid bron. Lenngren (SVS) 2: 158 (1795). I en varm gudsfruktan, som mer och mer lyfte sig öfver samtidens teologiska gräl och bekännelsehat, har .. (Gustav II Adolf) bevarat sambandet med det högsta. IllSvH 4: 25 (1878). Den som söker gräl finner alltid skäl. Granlund Ordspr. (c. 1880). Jag ställde till gräl på öppen gata med en av mina bästa vänner. Fröding ESkr. 2: 85 (1892). Striderna och grälen mellan tyska landsknektar och spanska soldater. PT 1902, nr 176, s. 3. Hallström Händ. 314 (1927). — jfr BEFORDRINGS-, KROG-, RIKSDAGS-, SMÅ-, STORM-, SYSKON-GRÄL m. fl. — särsk.
b) i numera obrukliga uttr. Gör inte gräl, Mamsell. Leopold 1: 399 (1808, 1814). Ni konstförfarne män .. / Med ingendera vill jag lägga mig i gräl. Thomander 3: 506 (1826).
3) (vard.) motsv. GRÄLA I 3: grälande, bannor, ”snubbor”, ”ovett”; stundom närmande sig bet.: gnat, käx; jfr GRÄLOR. Först ville hon att jag skulle visa rundt det viktiga papperet. Sedan fick jag gräl, för att jag inte hade gjort det. Grebst Bröll. 232 (1913). Det var ändå hennes (dvs. hustruns) gräl, som hållit honom uppe. Siwertz Sel. 1: 24 (1920). Ständigt är där gräl på tjänstfolket. Östergren (1925).
II. (numera bl. ngn gg i vetenskaplig framställning i fråga om förh. under 1700-talet) motsv. GRÄLA II: onyttig skolastisk lärdom, skolasteri, lärt pedanteri, hårklyverier, lärt ”strunt”, lärda galenskaper; äv.: (lärt) grubbel. Bokfrägdade Lärde, / .. / Växla sig til för gräl utaf ungdom pengar och heder. Dalin Arg. 1: 53 (1733, 1754). Därs. 132. (Man skall) lära Ungdomen at Tänka och upöfva sina förnuft i ställe för at ladda sig med gräl, äfven i Religionen. Därs. 2: 60 (1734, 1754). Thesse både (dvs. slutkonsten o. sedeläran) äro .. til en del fylte med mycket onödigt gräl. Lallerstedt Slutk. Föret. (1739). Derför at de (dvs. kvinnorna) ej af gräl och reglor mattas, / Är deras penna stark, naturlig, lätt och fri. Nordenflycht Fruent. 23 (1761). Bort med bekymmer, omsorg och gräl. Lenngren (SVS) 2: 48 (1789). Embetsmannen, stundom till och med vettenskapsmannen sjelf, betrakta dessa studier (dvs. de klassiska) som ett onyttigt gräl. Tegnér (WB) 6: 84 (1827). Pedanteri och skolastiskt gräl. Lindblom Log. 257 (1836). Sylwan Kellgren 65 (1912). — jfr BOK-, LÄRDOMS-, MINNES-, SKOL-GRÄL.
Ssgr (i vissa fall möjl. till GRÄLA): (II) GRÄL-BJÖRN. (enst., †) ss. symbol för en lärd pedant. Gräl-Biörnen, som jag ock kallar Plitter-diuret, är skadeligare, än mången tror. Dalin Arg. 2: 350 (1734, 1754). —
(I 2, 3) -LYSTEN, p. adj. (mindre br.) jfr -SJUK. BL 5: 8 (1839). Hagström Herdam. 2: 497 (1898). Bagge Studentm. 46 (1923). —
(I 2, 3) -LYSTNAD. (föga br.) jfr -SJUKA. Rydberg KultFörel. 3: 73 (1886). Östergren (1925; angivet ss. sällsynt). —
-MAKARE.
1) (ngt vard.) till I 2, 3: grälsjuk person, person som ställer till gräl. Grälmakar Löfberg, gammal och van, / Vid krogdörrn stod och blåste dulcian. Bellman 3: 264 (1780, 1790). (Han) är en grälmakare och orolig sälle. Hagström Herdam. 4: 38 (1901).
2) (numera bl. ngn gg i vetenskaplig framställning i fråga om förh. på 1700-talet) till II: lärd pedant, skolfux. Dialectici och vridkånstige grälmakare. Lundberg Paulson Erasmus 39 (1728). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 28 (1898). —
(I 2, 3) -MAKERSKA, f. (ngt vard.) jfr -MAKARE 1. Altén Troll. 20 (1797). Åkerman Rolland Col. 5 (1919). Östergren (1925). —
(I 2, 3) -SJUK. som har l. som vittnar om l. är uttryck för en okuvlig (sjuklig) lust att gräla l. ställa till gräl. Hedberg Blom. 76 (1862). Höfviskhet och sed på flykten jagas / Af grälsjuk häftighet, vid bägarn tänd! Dens. Elisif 11 (1870). Hon blev butter och grälsjuk. Siwertz Sel. 2: 123 (1920). —
(I 2, 3) -SJUKA. okuvlig (sjuklig) lust att gräla l. ställa till gräl. GHMellin (1836) hos Roos FamArkiv 221. Xanthippe .. har blifvit ryktbar för sitt häftiga lynne och sin grälsjuka. NF 18: 69 (1894). —
(II) -ÄMNE. (†) svårt l. kinkigt ämne om vilket det kan disputeras (l. har disputerats) mycket. Vid det grälämnet (dvs. om drömmar) jag har i dag, måste jag nödvändigt drömma, antingen jag vill eller intet. Dalin Arg. 1: 136 (1733, 1754).
Spoiler title
Spoiler content