publicerad: 1929
GUARDIEN, m.; best. -en (PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a (: Rijks Guardinen)), äv. = (Stiernman Com. 3: 34 (1661: Rijkz-Guardien; jfr samma sida Rijkz Gvardien, sg. obest.)); i bet. 2 äv., i bet. 3 bl. GUARDIE, sbst.3; best. -en (Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735; möjl. att föra till GUARDIEN), Bergv. 2: 440 (1748)).
Ordformer
(gardien 1837. guardie 1736—1748. guardien (gv-) 1661—1833 (: Mynt-Guardien). guardin 1610—1649)
Etymologi
[liksom d. guardejn, mnt. werdein, mnl. waerdein, ä. t. guardein, t. wardein, mynt- l. metallproberare, av fr. gardien, ffr. guarden, wardein o. d., uppsyningsman, motsv. mlat. g(u)ardianus (se GARDIAN); på germ. botten med anslutning till (ord motsv.) VÄRDE, VÄRDERA; jfr VARDIN, VÄRDI; bet. i sv. övertagen från (ä.) t.]
(†)
1) titel på viss högre tjänsteman med uppgift att övervaka mynttillvärkningen, kontrollera guld- o. silverarbeten, mått o. vikter o. d.; i sht elliptiskt för RIKS-GUARDIEN. Stiernman Com. 1: 552 (1610). Därs. 3: 41 (1661). jfr Falkman Mått 2: 10 (1885).
2) titel på viss högre tjänsteman i myntvärket; i sht elliptiskt för MYNT-GUARDIEN. Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735). Pfeiffer (1837).
Spoiler title
Spoiler content