SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GUARDIEN, m.; best. -en (PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a (: Rijks Guardinen)), äv. = (Stiernman Com. 3: 34 (1661: Rijkz-Guardien; jfr samma sida Rijkz Gvardien, sg. obest.)); i bet. 2 äv., i bet. 3 bl. GUARDIE, sbst.3; best. -en (Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735; möjl. att föra till GUARDIEN), Bergv. 2: 440 (1748)).
Ordformer
(gardien 1837. guardie 17361748. guardien (gv-) 16611833 (: Mynt-Guardien). guardin 16101649)
Etymologi
[liksom d. guardejn, mnt. werdein, mnl. waerdein, ä. t. guardein, t. wardein, mynt- l. metallproberare, av fr. gardien, ffr. guarden, wardein o. d., uppsyningsman, motsv. mlat. g(u)ardianus (se GARDIAN); på germ. botten med anslutning till (ord motsv.) VÄRDE, VÄRDERA; jfr VARDIN, VÄRDI; bet. i sv. övertagen från (ä.) t.]
(†)
1) titel på viss högre tjänsteman med uppgift att övervaka mynttillvärkningen, kontrollera guld- o. silverarbeten, mått o. vikter o. d.; i sht elliptiskt för RIKS-GUARDIEN. Stiernman Com. 1: 552 (1610). Därs. 3: 41 (1661). jfr Falkman Mått 2: 10 (1885).
2) titel på viss högre tjänsteman i myntvärket; i sht elliptiskt för MYNT-GUARDIEN. Triewald Förel. 1: 120 (1728, 1735). Pfeiffer (1837).
3) i ssgn BÄRGS-G(U)ARDI(E), se d. o.
Ssgr (till 2, †): GUARDIE-BESTÄLLNING. Bergv. 2: 440 (1748).
-SYSSLA, r. l. f. Bergv. 2: 440 (1748).
Spoiler title