SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUELF gäl4f, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(gelf Lidforss Dante II. 1: 81 (1902). guelf (guelph) Brask Pufendorf Hist. 409 (1680) osv. gwelph (gwälph) Schroderus Sleid. 183 (1610), Dens. Os. 2: 713, 747 (1635))
Etymologi
[av it. guelfo, mlat. guelphus, efter mht. Welf, namn på grundaren († omkr. 824) o. flera följande medlemmar av en berömd tysk (ännu fortlevande) fursteätt. Namnet skall hava användts ss. stridsrop av kejsar Konrad III:s motståndare, anförda av Welf VI, i slaget vid Weinsberg 1140 o. därefter ha upptagits i Italien ss. benämning på hohenstaufernas o. i allm. kejsarnas motståndare. Jfr WELF]
hist. medlem av ett politiskt parti i Italien under medeltiden, urspr. bestående av påvedömets anhängare i striden mot kejsaren, sedermera användt i fråga om andra partimotsatser; motsatt GHIBELLIN; i sht i pl. Italien .. wardt jämmerligen .. förderfwat, synnerligen vthaf the Gwelpher och Gibelliner. Schroderus Sleid. 183 (1610). 2NF 9: 1108 (1908; se GHIBELLIN).
Ssg: GUELF-FAMILJ. hist. familj tillhörande det guelfiska partiet. Lidforss Dante II. 3: 74 (1902).
Avledn.: GUELFISK, adj. Lidforss Dante II. 2: 56 (1902; se GHIBELLINSK).
Spoiler title
Spoiler content