SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GURGEL gur4gel, sbst.1, n.; best. gurglet.
Etymologi
[vbalsbst. till GURGLA, v.1]
gurglande, gurgling.
1) (knappast br.) till GURGLA, v.1 1. Björkman (1889; med hänv. till gurgling). Auerbach (1909; med hänv. till gurgling).
2) (mindre br.) till GURGLA, v.1 2. Årans gurgel och plask. Grebst Korea 335 (1912).
Spoiler title
Spoiler content