[formen gurgla liksom d. gurgle av t., mht. gurgeln, formen gorgla o. d. trol. av (ngn nt. form motsv.) mnt., holl. gorgelen; jfr nt. görgeln, gorreln, eng. gurgle; möjl. av ljudhärmande urspr. (se Hellquist EtymOrdb.); jfr dock äv. t. gurgel, strupe, fht. gurgula, möjl. av lat. gurgulio, besläktat med KVARKA.Jfr GURGLA, v.2]
1) refl., äv. (numera bl. ss. vbalsbst.) intr.: skölja svalget (o. därjämte munnen) med ngn vätska (vanl. gurgelvatten), varvid i luftvägarna instängd luft släppes igenom vätskan, så att den (under bullrande ljud) sättes i rörelse; stundom tr., med svalg (mun) o. d. ss. obj. Gurgla sig med klorsyrat kali. BOlavi 3 a(1578). Sedan man Mun med Salpeter-Watten gurglad har. Roberg Beynon 204(1697). (Kvävning gm slem) förekommes och hjälpes med .. flitigt gurglande. Rosenstein BarnSjukd. 142(1764). TidLäkB 526 (1924).
2) i bildl. anv. i fråga om olika slags ljud som påminna om vid gurglande (i bet. 1) uppstående ljud. SP 1779, s. 563.(Han) putsade glödet på sin gurglande vattenpipa. Heidenstam Vallf. 8(1888). Nu hördes det gurgla djupt nere i .. (storkens) strupe. Lagerlöf Holg. 1: 74(1906). Oartikulerade ljud, gurglade, harklade och framhvästa. Skottsberg Båtf. 125(1909).
-VATTEN. (gurgel- 1578 osv. gurgle- 1578—1749) till gurgling avsedd (av antiseptiska, sammandragande l. lindrigt retande ämnen o. vatten bestående) lösning l. blandning. Gurgle watn aff Salwia. BOlavi 3 b(1578). (Om) halsen vil blifva elak, så brukar man strax något lenande Gurgel-Vatten. Rosenstein BarnSjukd. 203(1764). SFS 1914, s. 249.
