SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GYLLEN jyl4en, sbst.1, förr äv GYLLENE, r. l. m. ((†) n. Balck Es. 85 (1603), Moberg Gr. 185 (1815; jämte m.)); best. (föga br.) -enen (OPetri Tb. 46 (1525; uppl. 1929), GR 15: 85 (1543)); pl. =; pl. best. -enen ((†) -ena (Rääf Ydre 3: 402 (i handl. fr. 1594), Petreius Beskr. 5: 8 (1615))).
Ordformer
(gyll- 1523 osv. gijll- 15561621. gill- 1540. gyld- (güld-) 15351862. -en 1524 osv. -end, pl. c. 16301746. -en(n)e 1524c. 1580 (: golt gyllene). gyln c. 1750)
Etymologi
[fsv. gyllene, gyllen, liksom d. gylden (ä. d. äv. gyllene) av mnt. gullen, gulden; jfr nt. gülden, güllen, t. gulden (ä. t. äv. gülden); jfr GULDEN. Ordet är eg. identiskt med GYLLEN(E), adj., o. har urspr. användts ss. attribut till ord för mynt, pänning o. d.]
(förr) benämning på guldmynt av skilda slag; senare äv. om silvermynt; jfr GULDEN, DUKAT, FLORIN. Ungerska, renska gyllen (i Sv. under 1500-talet ofta förekommande guldmynt). GR 1: 59 (1523). Effter .. åtskillighe grofwe Mynte Sorter aff Sölfwer införes i Rijket, .. som är, Sölfwer-Cronor, Gyllen och fleere slijke, anten odugse eller aff ringare wärde. FörordnMyntet 1645, s. 3 b. Carlén Ensl. 2: 254 (1846; om holländska gulden). Guldmynt slogos första gången i Sverige 1568 af Erik XIV och gingo under namnet gyllen. Nilsson HallMus. 42 (1902). — jfr GULD-, HÖRN-, HÖRNINGS-, KORS-, KÖPMANS-, RENSK-GYLLEN m. fl.
Ssgr: GYLLEN-VIKT. (†) en gyllens vikt. IErici Colerus 1: 67 (c. 1645).
-ÖVERSTÅL. [jfr STÅL, märke l. plomb på tyg] (†) om visst slags kläde försett med märke i form av en gyllen? OxBr. 11: 691 (1637). Stiernman Com. 3: 622 (1667).
Spoiler title
Spoiler content