(gyll- 1523 osv. gijll- 1556—1621. gill- 1540. gyld- (güld-) 1535—1862. -en 1524 osv. -end, pl. c. 1630—1746. -en(n)e 1524—c. 1580 (: golt gyllene). gyln c. 1750)
Etymologi
[fsv. gyllene, gyllen, liksom d. gylden (ä. d. äv. gyllene) av mnt. gullen, gulden; jfr nt. gülden, güllen, t. gulden (ä. t. äv. gülden); jfr GULDEN.Ordet är eg. identiskt med GYLLEN(E), adj., o. har urspr. användts ss. attribut till ord för mynt, pänning o. d.]
(förr) benämning på guldmynt av skilda slag; senare äv. om silvermynt; jfr GULDEN,DUKAT,FLORIN.Ungerska, renska gyllen (i Sv. under 1500-talet ofta förekommande guldmynt). GR 1: 59(1523). Effter .. åtskillighe grofwe Mynte Sorter aff Sölfwer införes i Rijket, .. som är, Sölfwer-Cronor, Gyllen och fleere slijke, anten odugse eller aff ringare wärde. FörordnMyntet 1645, s. 3 b.Carlén Ensl. 2: 254(1846; om holländska gulden). Guldmynt slogos första gången i Sverige 1568 af Erik XIV och gingo under namnet gyllen. Nilsson HallMus. 42(1902). — jfr GULD-, HÖRN-, HÖRNINGS-, KORS-, KÖPMANS-, RENSK-GYLLEN m. fl.
-ÖVERSTÅL. [jfr STÅL, märke l. plomb på tyg] (†) om visst slags kläde försett med märke i form av en gyllen? OxBr. 11: 691(1637). Stiernman Com. 3: 622(1667).
