SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GYLLING jyl32, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. gylling, gröngöling; trol. ombildning av GÖLING, sbst.1, i anslutning till GYLLEN(E), adj. (jfr t. goldamsel, golddrossel i bet. 2); jfr äv. GYLLING, sbst.2]
1) i ssgn GRÖN-GYLLING (se GRÖN-GÖLING 1).
2) tätting av släktet Oriolus Lin., i sht arten Oriolus Galbula Lin., gultrast, sommarguling, sommargylling; i pl. (zool.) äv. om tättingfamiljen Oriolidæ. Nilsson Fauna II. 1: 153 (1824). Gyllingarne hvisslade i popplarne. Strindberg Fagerv. 267 (1902). 2NF (1908).
Ssgr: A: GYLLING-SLÄKTE(T). zool. tättingsläktet Oriolus Lin. Nilsson Fauna II. 1: 152 (1824).
B: GYLLINGS-ÄGG.
Spoiler title
Spoiler content