SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÄNGA jäŋ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. gænge, v.; avledn. till GÄNGA, sbst. 2]
i sht tekn.
1) förse (ett föremål, t. ex. en skruv l. mutter) med gängor, göra l. anbringa (uppskära l. upptrycka l. utfräsa) gängor på (ett föremål, t. ex. en skruv l. mutter) l. i (ett hål o. d.). Weste (1807). En (maskin) för skrufvars gängning. JernkA 1838, s. 194. (Gängtappen) instickes i det hål som skall gängas. 2NF 28: 455 (1918). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i mer l. mindre konkret anv.
a) konkretare, i fråga om en gängas genomskärning o. d. Rund gängning. Zidbäck (1890). Skarp gängning. Därs. SFS 1906, Bih. nr 26, s. 18.
b) konkret: gängad del av skruv l. mutter o. d. För att gängborren skall skära, bortfilas före härdningen en del af gängningen. Almroth Karmarsch 364 (1839). TT 1896, Extrah. s. 11.
2) i uttr. gänga (ett föremål o. d.) i (ett annat), fästa (ett föremål) i (ett annat) gm inskruvning i för detta ändamål gjorda gängor. Stagbulten är gängad i plåten. Frykholm Ångm. 101 (1881). Ericsson Ur. 84 (1897).
Särsk. förb. (tekn.): GÄNGA IN10 4. = GÄNGA, v. 2. Lundell (1893). jfr INGÄNGA. —
GÄNGA UPP10 4 l. OPP4. jfr UPPGÄNGA.
1) (mindre br.) till 1: skära upp gängor i (ngt). Lundell (1893).
2) refl., i uttr. gänga upp sig, om skruv l. mutter o. d.: lossna l. skruva sig av. Det är af mycken vigt, att pistonstångsmuttern på ett eller annat sätt stänges, så att den icke kan gänga upp sig och stången lossna. Frykholm Ångm. 164 (1890).
Ssgr (till 1; tekn. Anm. Jfr ssgrna under GÄNGA, sbst.): GÄNGNINGS-APPARAT. SDS 1900, nr 247, s. 1. —
-DON, n. gängdon. BoupptVäxjö 1871. —
-MASKIN. gängmaskin. JernkA 1840, s. 152. Auerbach (1909). —
-SKIVA, r. l. f. gängskiva. JernkA 1883, s. 72.
Avledn.: GÄNGARE, sbst.1, m. till 1: arbetare vid mekanisk värkstad o. d. som har till yrke att gänga. TaxLängdMalmö 1893. PT 1912, nr 129 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content