GÖRA jö3ra2 l. jœ3-, v.2, l. GÖRAS jö3ras2 l. jœ3-, v. dep.; anträffat bl. i inf. o. pres. ind. gör resp. -es l. -s, ävensom ss. vbalsbst. vbalsbst. -ANDE (†, Oec.(1730; i titel)), -NING (Nordforss(1805), ÖoL(1852; med hänv. till jäsning)).
Ordformer
(gö- c. 1600 osv. giö- c. 1645—1736)
Etymologi
[sv. dial. göras, motsv. ä. d. giøres, nor. gjerast; se för övr. under GÖRA, v.1]
(numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) dep., äv. refl.: jäsa; förr äv. i utvidgad anv., om andra (av sig själv förlöpande, kemiska) processer varigm ngt (efter det att ingredienserna blandats l. tillredningen skett o. d.) färdigberedes. OMartini Läk. 42(c. 1600; dep.). Thet Wijnet, som göres, kan icke druckit .. warda. Schroderus Hoflefw. 174(1629). Om ölet icke wil göras i Karet. IErici Colerus 1: 279(c. 1645). När .. (smör-)Deegen .. är wäl brukat (dvs. ”arbetad”), .. skall man läggian i en Klimp .. att giöra sigh. Rålamb 14: 110(1690). (Sv.) Vinet är i görning. (fr.) Le vin travaille. Nordforss(1805). Med osläckt kalk och salmiak sättes lafven i arbete och görning, då ett tillverkadt pigment uppkommer. Westring Svar 5(1808). Lundell(1893; refl.; angivet ss. folkmål).
Särsk. förb.: GÖRAS ÖVER. (†) jäsa över; äv. bildl. (Kärleken) brister giärna vth, och giörs öfwer som färskt Ööl och Must. Grubb 437(1665).
SAOB
