SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÖTEBORGARE jöt1ebor3jare2 l. 1t-, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. GÖTEBORGER, anträffat bl. i pl. göteborger.
Ordformer
(-borgare 1641 (: borgarne, pl. best.) osv. -borger, pl. 16121641 (: borgerne, pl. best.))
Etymologi
[bildat till stadsnamnet GÖTEBORG]
person som bor i l. härstammar från staden Göteborg; äv. (mera tillf.) i överförd anv. om djur l. sak. AOxenstierna 2: 90 (1612). De kräfstinna Göteborgarne. Ljunggren Minnesant. 243 (c. 1814). (Operetten) visade sig (gm sina vitsar m. m.) vara en göteborgare af renaste vatten. SD(L) 1900, nr 291, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content