SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÖTICISM 1tisis4m, äv. jöt1-, r.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er.
Etymologi
[bildat till GÖT, sbst.1; med avs. på bildningssättet jfr ANGLICISM, DANICISM m. fl.]
1) språkv. för götamål utmärkande språkegendomlighet (i riksspråket l. i mål tillhörande annan målgrupp); jfr GÖT, sbst.1 1 c, samt GÖTISK, adj.1 2. Hesselman Sveam. 65 (1905).
2) litt.-hist. riktning l. rörelse som i patriotiskt syfte framhåller l. förhärligar Sverges l. Nordens forntid; i sht i sg. best. om den götiska rörelsen i 1800-talets början; jfr GÖT, sbst.1 2, 3, samt GÖTISK, adj.1 3 b. 4GbgVSH IX. 4: 111 (1906). Fornv. 1913, s. 125. Såsom nationell nyväckelserörelse leder göticismen ej sitt upphov ur den tyska idealismen. Lamm UpplRom. 1: 317 (1918). Litteraturhistoriska seminariets övningar över 15- och 1600-talens göticism. UUKatal. 1928, v.-t. s. 24.
Spoiler title
Spoiler content