publicerad: 1930
HALTA hal3ta2, v.2 -ade ((†) pr. sg. -er L. Petri Gothus Tröstb. 18 a (1564)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius O 4 a (1587)), -NING (mindre br. utom i fackspr., Wollimhaus Ind. (1652), Billing Hipp. 353 (1836), Hallström Händ. 269 (1927)); -ARE (tillf., Andersson GrDram. 182 (1890, 1910)).
Etymologi
1) gå med ojämn gång (med en starkare l. svagare lutning l. ”nick” åt ena sidan för vartannat steg) antingen därför att det ena benet är kortare än det andra l. på grund av fot- l. benskada, skada i höft l. bog, lamhet o. d. (varvid man söker stöda så lätt som möjligt på det sjuka benet resp. släpar l. drar efter sig det lama); jfr LINKA; äv. i uttr. halta på båda (l., om djur, på alla) benen l. fötterna, om vacklig o. besvärad gång (med ”utslag” av överkroppen åt båda sidor) vid sjukdom l. skador i båda (alla) benen l. fötterna; äv. i utvidgad anv. i fråga om gång l. steg. Han haltar starkt, (så) smått. Han haltade på vänstra foten. Gången var lätt haltande. MephiBoseth .. haltadhe på båda sina fötter. 2Sam. 9: 13 (Bib. 1541). Bättre Herren haltar, än Landet. Grubb 73 (1665). När en Häst haltar på alla fyra. Rålamb 13: 138 (1690). Jag (fick) ett skott i mitt knä, som jag haltar af lifvet igenom. Runeberg 1: 360 (1841). Haltande steg hördes från förrummet. Heidenstam Karol. 1: 310 (1897). Somliga haltade åt vänster, somliga åt höger. Dens. Svensk. 2: 274 (1910).
2) i bildl., oeg. o. överförd anv.
a) [efter t. die linkende post, der linkende bote kommt nach] (†) i uttr. det haltande budet (postbudet, budskapet) kommer (ofta) efter (äv. enbart kommer), en dålig l. nedslående underrättelse följer (ofta) på en god l. glädjande sådan l. ingår, just då omständigheterna synas som bäst o. gynnsammast. (Underrättelse hade ingått att) Konungen i Dannemark skulle haffua .. slaget Tilli 10,000 man ifrån, och aldeles uthur feltet förjagat. Doch nogre dagar dereffter ähr dett haltande bodet effterkommet, dett Konungen i Danmark ähr bleffuen aff Tilli slagin uthur felt. OxBr. 3: 100 (1626). Werve Alm. 1647, s. 18. Voigt Alm. 1686, s. 23. Det haltande bådet kommer ofta efter. Möller 1: 189 (1745). Men just nu kom det haltande budet. .. Svenska Kabinettet fick från Spanska sändebudet en dundrande not. Crusenstolpe CJ III. 1: 173 (1846).
b) i uttr. halta på (äv. åt) båda (l. bägge) sidor, vackla mellan två motsatta uppfattningar l. åsikter (äv. partier o. d.) utan att kunna l. vilja bestämma sig för endera l. utan att intaga ngn fast (pålitlig) ståndpunkt; äv. med prep. mellan l. i: vackla mellan (två alternativ o. d.) resp. i (sin uppfattning o. d.). Huru lenge halte j på bådha sidhor? Är Herren Gudh, så wandrer effter honom, Men är Baal thet, så wandrer effter honom. 1Kon. 18: 21 (Bib. 1541). Guds hus vanhelgas .. af dem, som halta mellan ordets sanning och Arios' lögn. Rydberg Ath. 19 (1859). Halta i sina åsigter. Cavallin (1875). Den försiktige haltaren på båda sidor, som är så opartisk, som håller med båda partierna. Andersson GrDram. 182 (1890, 1910). Nyblom i 3SAH 8: 239 (1893: åt). — i numera obr. uttr. Then icke medh hiertat min lärdom (dvs. lära) j alla artiklar .. bekenner, vthan haltar och faar will j sombligha artiklar. PErici Musæus 1: 216 b (1582). K. M:t tackadhe Adelen att the hafwe giordt något till saken, men the andre (stånden) haltade i sine swar. RARP 4: 578 (1651).
c) om bord, stol o. d. med olika långa ben l. ett ben borta, på liknande sätt defekt gryta o. d. l. glas med söndrig fot: stå ostadigt l. vacklande, vicka; ngn gg äv. om byrå, skåp o. d. som icke vilar stadigt på sina underlag i alla hörnen. Skåpet haltar. Almqvist Amor. 65 (1839). Haltande stolar. Oterdahl Skram 291 (1919).
d) om ur l. ett urs gång: gå ojämnt (med regelbundet upprepad olika tidslängd mellan knäppningarna l. tickningarna som härigm komma att för örat uppdela sig i en fortlöpande följd av grupper om två o. två) resp.: vara ojämn; äv. i utvidgad anv. om motor l. maskin som går ojämnt (på ett mer l. mindre likartat sätt), ävensom bildl. Statsmachineriet .. har varit liksom litet haltande i gången. AB 1840, nr 304, s. 3. (Man undersöker vid hopsättning av uret) om gången haltar. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 88 (1881). Explosionsstormen (å biplanet) gör då och då haltande avbrott. Något är i olag med motorn. Knöppel Barb. 158 (1916).
e) om vers l. meter: vara bristfällig i sin gång l. byggnad (med betonad stavelse där versschemat kräver obetonad l. tvärtom o. d.); äv. allmännare om framställning i bunden l. obunden form l. om takt (vid sång l. spelning): vara ojämn l. hackig. Haltande meter. 2VittAH 2: 117 (1791). Versen haltar. Lindfors (1815). Vår basso .. / Har ingen skola alls, men sjunger käckt, / Fast takten haltar och fast klangen tryter. CVAStrandberg 4: 226 (1857). Ofta nog brister det i helhet och i klarhet (i Tavaststjernas vers), och formen haltar. Söderhjelm Tavaststj. 73 (1900). — särsk. metr. i uttr. haltande jamb, senar vars sista versfot är en troké. 2NF 10: 1185 (1909).
f) om jämförelse, liknelse o. d. vid vilken full överensstämmelse icke råder mellan de båda jämförelseleden, om bevis som brister i fråga om premisser l. slutledning m. m. Alla liknelser halta (talesätt). Dhenne uttydningen kunde någon lijkheet hafwa, ehuru hon i många stycken haltar. Rudbeck Atl. 2: 284 (1689). Oriktiga och haltande slutföljder. Rosenstein 2: 152 (1789). Jämförelsen haltar. Forssell Stud. 1: 292 (1870, 1875). Beviset haltar. Auerbach (1909).
g) (numera mindre br.) allmännare: vara bristfällig l. mindre tillfredsställande; stundom: vara ensidig l. skev; särsk. om förklaring l. ursäkt o. d. samt i uttr. saken haltar o. d., saken är ngt ”sjuk”, det är ngt fel l. ngn ”hake” med saken. Schützercrantz Olyksöden 73 (1775). Begrepen kunna vara för sig ganska rätta, men de blifva genom en haltande tillämpning til det föresatta ämnet mer och mindre falska. 1VittAH 5: 69 (1788). Den saken haltar. Lindfors (1815). Ett sådant, med de kemiska föreningsförhållanderna stridigt förhållande visar redan att teorien haltar. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 336. Lidén SvSpr. 90 (1848). Hattarne .. förordade den krigiska åtgärden med en ifver, som illa uppbars af de framdragna temligen haltande skälen. Malmström Hist. 2: 266 (1863). Ack, hvad du säger, låter visst sig höra, / Men någonting, som haltar, står dock qvar, / Ty ingen verklig kristendom du har. Collan Dikt. 62 (1864). SvTidskr. 1891, s. 67.
Särsk. förb. (till 1): HALTA BORT10 4. haltande avlägsna sig l. ge sig i väg. Heidenstam Svensk. 1: 50 (1908). —
HALTA FRAM10 4. haltande begiva sig fram (till ett ställe) l. röra sig framåt; förr ngn gg refl.; äv. oeg. o. bildl. (jfr HALTA, v.2 2). KKD 8: XXVII (1704). Jag tror det är Sibilla, / Hon haltar på en gåsfot fram. CIHallman Vitt. 393 (1779). Martin Bensj. 132 (1782; refl.). Åldrens dag som haltar / kraftlös på sin krycka fram / till den sena Ångrens altar. Tegnér (WB) 1: 399 (1808). Min (kärleks-)förklaring haltar fram på vers. VLitt. 3: 607 (1902). —
HALTA IN10 4. haltande begiva sig in (ngnstädes); äv. oeg. o. bildl. (jfr HALTA, v.2 2). Han förvandlar (gm enjambemang) den rythmiska meningsbindningen till en prosaisk, som ifrån den ena versen liksom haltar in i den andra. Atterbom i SvLittFT 1835, sp. 105. Gellerstedt Hult 5 (1906). —
HALTA OMKRING10 04. gå omkring med haltande steg. Steffen BrittStröft. 207 (1895). De elända, som haltade omkring på sina kryckor. Roos DjupSag. 286 (1901). —
HALTA UT10 4. haltande förfoga sig ut (från ett ställe). I det samma han, stödd mot kryckan, haltade ut genom dörren. Heidenstam End. 237 (1889).
Spoiler title
Spoiler content