SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HANDHAVA hand3~ha2va, vard. -HA -ha2; -har, numera sällan -haver, -hade, förr äv. havde (Rydqvist SSL 1: 77 (1850), Hildebrand Isl. 143 (1867)), -haft, -havd, förr äv. -haven (Rydqvist SSL 1: 77 (1859)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1738, 1749), Möller (1745, 1755)), -NING (†, VDAkt. 1668, nr 12, Johansson Noraskog 1: 75 (i handl. fr. 1785)); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr mnt. hanthaven, t. handhaben; till HAND 6]
1) (†) hålla sin hand över (ngn l. ngt); vårda, skydda, försvara (ngn l. ngt); upprätthålla, vidmakthålla (ngt); i dessa bet. ngn gg äv. med sakligt subj.; äv.: bibehålla (ngn l. ngt vid ngt o. d.), lämna (ngn) i okränkt besittning (av ngt); ngn gg med prep. för l. emot: skydda för l. emot (ngn l. ngt); stundom med efterföljande att-sats: tillse, övervaka (att). G1R 11: 348 (1537). Affskaffa thet onda och handthaffua thet godha. AAAngermannus VtlDan. 123 (1592). En Öffuerste, som them skulle för the Poler handhaffua oc bewara. Petreius Beskr. 2: 241 (1614). På thedh Lagh och rätt må blifwa handhafd. LReg. 227 (1648). Konung Magnus handhade denna stadga ganska allvarsamt. Fryxell Ber. 2: 63 (1826). Att handhafva de ofrälse stånden vid deras .. rättigheter. Odhner G3 1: 34 (1885; möjl. efter handl. fr. 1723).
2) (i sht i skriftspr.) ha hand om (ngt) l. uppsikt l. tillsyn över (ngt); förvalta, sköta (ngt); med avs. på makt o. d.: utöva. Handhava ett ämbete, en syssla, ett uppdrag. OxBr. 11: 316 (1639). Lagarne måste oväldigt handhafvas. Envallsson Schlenzh. 62 (1796); jfr 1. I opposition mot denna konungamakt, sådan den handhafdes af Harald hårfager, företogos utflyttningarna till Island. Hildebrand Isl. 143 (1867). De gemensamma angelägenheterna handhafvas (i Schweiz) af en regering, kallad förbundsrådet. Roth 1Geogr. 156 (1884). Jag ville att han skulle lära sig att själf handha lite pengar. Edgren Kom. 92 (1891). Regeringen skulle handhafvas af konung och råd. LbFolksk. 555 (1892). SFS 1920, s. 1305. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c). (Att) Ericus Marci, som hos Vägaren stadigt war, handhade alla nycklarna. ConsAcAboP 2: 109 (1658). En karl, som skötte och i många år handhaft torkstugan. TT 1882, s. 82.
b) (†) övergående i bet.: behandla (ngn l. ngt så l. så). Ekeblad Bref 1: 401 (1655). Att bemelte Probst icke må få så handhafwa mig som hans onda sinne dicterar och honom löster. VDAkt. 1703, nr 6. Har man .. (med sorgfällighet) beredt (tork-)planerna, och de sedermera med aktsamhet handhafvas. Gundberg Tegel 12 (1860).
c) (†) begagna, använda (ngn l. ngt till ngt l. på visst sätt o. d.). Linné Bref I. 1: 293 (1744). Denna .. Undervisningsbok i Christendomen, .. på detta sätt handhafd. Lindblom Cat. 5 (1811).
d) (föga br.) med avs. på person: ha vård om; handleda. Simeon .. önskade .. dem (dvs. Josef och Maria) all .. nåd til detta barnets (dvs. Jesus) handhafvande. Bælter JesuH 1: 157 (1755). Elevernas handhafvande. Nyström DöfstUndUtv. 404 (1908).
e) (numera knappast br.) med avs. på ärende, mål o. d.: handlägga. De Ministeriella målen må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt Honom lämpligast synes. RF 1809, § 11. Topelius Fält. 2: 417 (1856).
f) med avs. på vetenskap l. konst, undervisning o. d.: utöva, bedriva; med avs. på språk: bruka (i tal l. skrift). Weise 1: 108 (1769). Läkare-Vetenskapens framgång (har) alltid stått i förhållande till Anatomiens rätta handhafvande. Florman Anat. 1: 7 (1823). Den allmänna färdigheten att handhafva svenska språket. Lundell Rättstafn. 85 (1886). Wulff Petrarcab. 322 (1905).
g) med avs. på föremål (i sht redskap l. vapen o. d.): hantera. VDAkt. 1792, nr 86. Den praktiska vana och färdighet, han förvärfvat vid vapnets handhafvande. Holmberg Artill. 1: 1 (1881). 2NF 19: 242 (1913).
Avledn.: HANDHAVARE, m.||(ig.).
1) (†) till 1: vårdare, beskyddare, upprätthållare. Fosz 579 (1621). Samhällsordningens handhafvare. AdP 1789, s. 565. NF 4: 670 (1881).
2) (i sht i skriftspr.) till 2: person som handhar ngt. Lagarnes Handhafvare. DA 1771, nr 171, s. 2; möjl. till 1. Kronans uppbördsmän och handhafvare af konskriptionen. Snellman Tyskl. 314 (1842). Steffen Krig 4: 163 (1917).
Spoiler title