publicerad: 1930
HANDRÄCKNING han3d~räk2niŋ, vard. äv. han3~, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till HAND-RÄCKA.
1) till HAND-RÄCKA 1: hjälp, bistånd, biträde; i sht om hjälp l. arbetsbiträde o. d. av tillfällig art. Giva, lämna, förr äv. göra l. bevisa ngn (en) handräckning. PJGothus Hunnius Hust. 12 (1606). J synnerheet skall oss alltidh wara angeläget att .. bewijsa all godh handräckning. BraheBrevväxl. 1: 59 (1660). Begär man af honom (dvs. en hög ämbetsman) någon handräkning, .. så är han sträf och obenägen. Bergeström IndBref 206 (1770). De stora husen och de stora matadorerna .. göra hvarandra handräckningar vid oförutsedda kriser. Carlén Köpm. 2: 227 (1860). SvD(A) 1929, nr 302, s. 3. — särsk.
a) jur. biträde av offentlig myndighet(sperson) för exekverande av en dom l. administrativ order, för utfående av en rätt l. erhållande av skydd mot en rättskränkning; värkställighetsåtgärd; särsk. om summarisk process för utfående av fordran enl. räkning o. d. samt om åtgärd enl. lagen för avbetalningsköp; äv. om hjälp som av svensk domstol lämnas åt en utländsk i vid denna pågående rättegång. Militär(isk) handräckning, handräckning av militär myndighet. Hjelt Medicinalv. 1: 17 (i handl. fr. 1684). Hvarefter Arrendatoren sedan genom Executorens handräkning indrifvit spannemålen. 2RARP I. 2: 352 (1720). Indelningshafvaren (äger) ej sjelf utpanta räntan, utan bör han hos Landshöfdingen dertill begära handräkning. Bonsdorff Kam. 117 (1833). SFS 1907, nr 18, s. 1. FFS 1920, nr 2-3, s. 2. — jfr ÄMBETS-HANDRÄCKNING.
b) i sht mil. o. sjömil. biträde vid rengöring, furagering, livsmedels tillredning m. m.; äv. konkret, om den person l. den personal som är kommenderad till dylikt arbete; äv. i fråga om likartade förh. vid fångvårdsanstalt, sjukhus o. d. ReglFästn. 1699, s. A 4 b. 2RA 1: 517 (1723). Till handräckning i köket gifves dagligen en man af hvarje kompani. TjReglArm. 1858, 2: 128. Till skjutöfningarne kommenderas för hvarje skjutlag 1 man såsom handräckning. EldhandvFältartill. 107 (1887). UFlott. 1: 53 (1903). — jfr KÖKS-, STRAFF-HANDRÄCKNING.
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) till HANDRÄCKA 2: räckande av handen, handslag; förr äv.: med handslag given försäkran l. bekräftelse o. d. All then tid han (dvs. konung Kristiern) så omildeliga och ochristeliga emot eder och löffte, handgrep och handreckningar, bref och insegel her i rikit handlat hafver. RA 1: 530 (1547; i avskr. fr. 1600-talet). Förliktes ock Mattes med Tyres Olsson för det öfriga med handräckning. NoraskogArk. 4: 132 (1681). Högberg Utböl. 1: 209 (1912).
Ssgr (till 1): HANDRÄCKNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. i sht mil. o. sjömil. jfr HANDRÄCKNING 1 b. Westee (1842). 2NF 38: 572 (1926). —
-LAG, r. l. m. jur. till 1 a: lag om biträde av svensk domstol åt utländsk. Handräckningslagen af 1899. Kallenberg CivPr. 1: 111 (1917). —
-MEDEL, pl. jur. till 1 a: pänningmedel som utgöras av ersättning för handräckning. Lundell (1893). SFS 1924, s. 725. —
Spoiler title
Spoiler content