SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖK ɟø4k, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Törnevall E 7 a (1694)); förr äv. KÖKE, n.; pl. = (Schmedeman Just. 89 (1590), L. Paulinus Gothus Pest. 67 b (1623)); äv. KÖKEN, numera bl. i ssgr ɟø3ken~, förr äv. KÖCKEN, n.; best. -et; pl. = (Leuchowius Zader 197 (1620)).
Ordformer
(kiöch 1599 (: kiöchett, sg. best.). köche 1567. k(i)öcken 1543, 1544 (: båssma[n]s köckenneth)c. 1565 (: köckenfett). kök (kiö(ö)k, kjök, köök) 1540 osv. k(i)öke 15381700. k(i)öken 1531 (: kökenfeth), 1620 (pl.)1929 (: kökenfett). — bl. ss. första led i ssgr: ko- 1577 (: komestarens). koknn- 1566 (: koknnfetth). k(i)ö- 1536 (: Kömesther peningha)1594 (: kiömestare). k(i)öchen- c. 1567 (: köchenmestere)1599 (: Kiöchenskriffwarne). k(i)öck- 1611 (: Köckmester)1768 (: Kiöcks Koppar). k(i)ög- 1537 (: kögmesterepeninga)1709 (: Kiögmestaren). k(i)ög(h)e- 1520 (: køgemes[er]s)1623 (: Kögemästarens). kögen- 1545 (: kögenfätt)1575 (: kögenschriffuere). köi(j)e- 1522 (: køiemest[er]s)1561 (: köiemästare). kökon- c. 1645 (: Kökonfett))
Etymologi
[fsv. kökia, f., köken- (i ssgn kökentygh); se vidare under KÖKS-MÄSTARE (se ssgr nedan); jfr d. køkken, n., nor. dial. kjøk, m.; av mnt. koke, kokene, f., motsv. holl. keuken, fht. kuchina, t. küche, feng. cycene, eng. kitchen; av vulgärlat. cocina, av senlat. coquina; till lat. coquere, koka (se KOKA, v.2); det neutrala genus i sv. o. dan. efter det tidigare använda STEKAREHUS (stegers); formerna kö(c)ken resp. kök o. köke uppkomna av sg. best. kö(c)kenet resp. köket, som uttalats dels (efter nt. mönster) med enstavighetsaccent, dels med tvåstavighetsaccent. — Jfr KÖKSA]
1) med eldstad (kokspis l. dyl.) försett rum i en byggnad (i fråga om ä. förh. äv. om fristående byggnad), avsett för matlagning; äv. om för dylikt ändamål inredt rum på fartyg l. i järnvägsvagn o. d.; förr äv. om sammanfattningen av alla redskap m. m. som fordras för matlagning. VarRerV 60 (1538). Den dagen (då de ryska sändebuden voro i audiens) tracterades vthur Drotningens köök medh mehra ähn 100 Retter. AOxenstierna Bref 4: 266 (1646). I dhen rijkas Kiöke spilles offta meehr, än dhen fattigha förtährer. Grubb 140 (1665). (Citronernas) användning i kök och hushåll är väl bekant. Elfving Kulturv. 80 (1895). Jag .. ställde mig att diska af frukostkopparna i köket. Wägner Norrt. 9 (1908). Det elektriska köket (dvs. ett kök i vilket elektricitet användes för kokning m. m.). TT 1927, Allm. s. 56. (†) Tvenne Betjenter med saker, kök och Cantiner. Beyer Res. 15 (1814). — jfr FÄLT-, HERRE-, HERRGÅRDS-, HOV-, HOVJUNKARE-, KAFFE-, SKEPPS-, SKOL-KÖK m. fl. — särsk.
a) om offentlig inrättning för matlagning, i allm. i förbindelse med (enklare) serveringslokal; numera bl. ss. senare led i ssgr. VarRerV 37 (1538). — jfr FOLK-, GÅR-, SOPP-, ÅNG-KÖK.
b) oeg., om lokal avsedd för kokning, bryggning o. d., men icke för egentlig matlagning; numera bl. ss. senare led i ssgr. Kors hvad många Bacchi kök! Bellman (SVS) 1: 159 (1773, 1790; sannol. om brännvinsbränneri); jfr UrFinlH 432 (1753: Bränvinsköket; om brännvinsbränneri). — jfr BRYGG-, HÄX-KÖK.
c) (†; se dock α, β) övergående i bet.: mathållning, kosthåll; hushåll. Utgifvit .. till de unge herrars (vid G. I:s hov) daglige Kök (så o. så mycket). 2VittAH 8: 102 (1540). Hwar the (dvs. de rådspersoner som sitta fängslade på Nyköpings slott) icke wele lathe nöije sig medh then Spijs som widh Slottet wancker, dhå måge the hålle theris eigit köke. HB 2: 346 (1599). Tager icke en hög Herre sitt köök med sigh, när han achtar at besökia sin fattige wän och vndersåtare? Muræus Arndt 1: 309 (1647). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. vad köket förmår o. d., vad huset förmår (jfr FÖRMÅ 1 d slutet). OxBr. 10: 286 (1626). Hvad köket kan åstadkomma. Björkman (1889).
β) (fullt br.) övergående i bet.: sätt varpå mat lagas, matlagning; kokkonst; äv. med anslutning till 2. Det nederländska och det tyska köket (voro) vid denna tid (dvs. 1631) berömdare än det fransyska. Topelius Fält. 1: 74 (1853). Forskaren i svenska kökets historia. Eichhorn Stud. 2: 46 (1872). Restauranten är känd för sitt förträffliga kök. VL 1894, nr 84, s. 3. NDA 1912, nr 328, s. 6. — särsk. (†) i vissa mer l. mindre bildl. uttr. (jfr d), med bestämning angivande förplägnadens kvalitet o. riklighet l. knapphet. Wij see wel, at the rika köken icke tiena för hwar man. LPetri 2Post. 186 b (1555). Thenne mannen hafwer en ståteligh disk och itt mächta wäl tilpyntat Köök. Muræus Arndt 1: 307 (1647). Fett kök gör mager pung. SvOrdspråksb. 34 (1865).
d) i vissa bildl. uttr.
α) (†) i uttr. kika ngn i köket, blanda sig i ngns angelägenheter. HSH 38: 96 (1590).
β) (†) i uttr. ligga sjuk i köket, bliva fetare, lägga på hullet. Ullenius Röthm. § 67 (1730).
γ) (†) i uttr. låta hunden komma in i köket, låta en fiende få insteg hos sig. Brask Pufendorf Hist. 371 (1680).
δ) (†) i uttr. kallt kök (jfr 2), kök i vilket det icke eldas, i vilket ingen matlagning äger rum (av brist på födoämnen). Grubb 205 (1665). Spegel SalWijsh. 15 (1711).
ε) (föga br.) i uttr. öppna sitt kök för ngn, mottaga ngn som sin gäst. Samtiden 1873, s. 24.
ζ) (†) i uttr. uppehålla ett kök, mottaga gäster. Wachta tigh therföre, at tu icke i titt hws vppeholler itt köke, Ty thet drager tigh myckit aff. Forsius Fosz 288 (1621).
η) (†) i uttr. ngt drager in l. bär ngt o. d. i köket, ngt giver vinst l. inkomst. LPetri 2Post. 207 a (1555). Sorg bär intet i Kiöket. Grubb 752 (1665). Skönhetz flor, som svinner såsom rök, / Och drager litet in i källare och kök. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1732).
e) i överförd anv., om personalen i ett (större) kök. Weste FörslSAOB (1823). Köket och stallgårn vet ju allting först, mest och bäst! Strindberg Bjälb. 89 (1909).
2) [anv. utvecklad ur 1 c; jfr t. kalte küche] (†) om mat; i uttr. kallt kök (jfr 1 d δ), varmt kök, kall resp. varm mat, kalla resp. varma rätter. I stället för soupé framsattes ett litet bord med kallt kök. Tersmeden Mem. 2: 167 (1735). Laurén Minn. 16 (1877).
3) i oeg. anv. av 1, om mindre, flyttbar kokapparat avsedd att eldas med flytande l. gasformigt bränsle o. d.; i sht ss. senare led i ssgr. Berndtson (1880). VaruhbTulltaxa 1: 434 (1931). — jfr FOTOGEN-, GAS-, LAMP-, TE-KÖK.
4) [apparaten liknar till det yttre i ngn mån ett fotogenkök (se 3)] (föga br.) om mindre apparat för framställning av acetylengas, i sht för strålkastare å automobil. Nerén HbAut. 1: 186 (1911).
Ssgr (till 1): A (numera bl. ngn gg i -LÖS): KÖK-BORD, -BORG, -GAFFEL, -GÅRD, -HUS, -KNIV, -KOPPAR, -KRYDDA, -LÅS, se F.
-LÖS. (kök- 19191931. köks- 1931) (föga br.) som saknar kök. Den ”köklösa” våningens fördelar. SvD(A) 1919, nr 246 A, s. 6 (rubrik). Östergren (1931).
-MÄSTARE, -REDSKAP, -RUM, -SAKER, -SALT, -SKRIVARE, -SKÅP, -SPIS, -STAT, -STYCKE, se F.
-TENN. koll., om kökskärl o. d. av tenn. BoupptSthm 1676, s. 34 a (1674).
-TYG. (kök- 1669. köke- 1640) [jfr fsv. kökentygh; av ett icke anträffat mnt. kokentūch; jfr mnt. kokentowe] köksredskap. Linc. G 1 b (1640). Risingh KiöpH 94 (1669).
-VAGN, se F.
-VÄRK, n. om köksinteriör. 1 Schillerie (dvs. målning) medh kiöckwärk. BoupptSthm 5/2 1677.
B (†. Anm. Denna ssgstyp kan ansluta sig såväl till formen kök som till formen köke): KÖKE-BORD, -DÖRR, se F.
-FETT, se C.
-FOLK, -FÖNSTER, -GAFFEL, -HANDKLÄDE, -HYLLA, -KAMMARE, -KITTEL, -KNIV, -KOPPAR, -KRYDDA, -KÄRL, -LÅS, -MÄSTARE, -REDSKAP, se F.
-RÅTTA. bildl., om person som endast ägnar sig åt köket o. matlagningen. Schroderus Albert. 1: 25 (1638).
-RÄNNA, -SKORSTEN, -SKRIVARE, -SKÅP, -SLEV, -SPIS, -STUGA, se F.
-SÄLLSKAP. kökspersonal. KlädkamRSthm 1614 A, s. 30 b.
-TALLRIK, se F.
-TYG, se A.
-VAGN, -VAKTARE, -VÄXT, se F.
C († utom i -FETT. Anm. Denna ssgstyp ansluter sig till formen köken): KÖKEN-FETT. (köke- 1629. köken- 15271929. kökon- c. 1645; se nedan) [jfr d. køkkenfedt] eg.: fett som användes i köket l. erhålles vid matlagning; numera bl. sjöt. om ett till tacklingens skyddande mot nötning användt smörjämne bestående av en blandning av talg o. gammalt smör. G1R 4: 31 (1527). En halff T.na kökenfett till atth smörie belger mett. JernkA 1845, s. 38 (1545). Smör skal een Booqwinna kärna (i januari), och samka Kökonfett. IErici Colerus 1: 14 (c. 1645; säkerligen tryckfel; i uppl. 1694 ändrat till Kökenfett). VFl. 1929, s. 93.
-MÄSTARE, -SKRIVARE, se F.
D (†. Anm. Denna ssgstyp ansluter sig närmast till formen köke): KÖKES-BORD, se F.
E (†. Anm. Denna ssgstyp ansluter sig närmast till en form motsv. fsv. kökia): KÖKO-MÄSTARE, se F.
F: KÖKS- ɟök3s~ l. ɟø3ks~ -APPARAT. jfr APPARAT 3 a. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 57.
-ARTIKEL. föremål som användes i kök l. vid matlagning; nästan bl. i pl. SFS 1911, nr 80, s. 51.
(1 c β) -ARTIST. (numera bl. tillf.) person som är skicklig i matlagning; jfr -KONSTNÄR. JournManuf. 4: 3 (1834). Callerholm Stowe 28 (1852).
-AVFALL~02, äv. ~20. avfall från matlagning o. d., hushållsavfall. FörhLäkS 1865, s. 195.
-AVSKRÄDE~020. = -AVFALL. Rothof 3 (1762).
-BEHOV. Tre Åhr effter dhe (dvs. sparrisplantorna) äre planterade skäras de af till Kökz-behof. Rålamb 14: 12 (1690). TT 1885, s. 83.
-BETJÄNT. (†) jfr BETJÄNT, sbst. 1 a, b. KKD 3: 132 (1703). Weste FörslSAOB (1823).
-BILA, r. l. f. (numera knappast br.) använd i köket. BoupptSthm 12/3 1669.
-BJÖRN. (vard.) skämtsam benämning på kökspiga l. på kvinna som helt går upp i arbetet i köket. Lind (1749). Köks-Björn vil säga så mycket som en Köks-Piga i sin ämbetes ifver. Dalin Vitt. 5: 47 (1751). GHT 1934, nr 79 A, s. 28.
-BORD. (kök- 1672. köke- 1664. kökes- 1667. köks- 1668 osv.) bord (avsett att användas) i ett kök; äv.: diskbänk. BoupptSthm 7/6 1664. Ett Köksbord med skåp under. DA 1824, nr 6, Bih. s. 3. Stiernstedt Liw. 298 (1925).
-BORG. (kök- 1673. köks- 1929) i vissa äldre slott: särskild borggård vid köket. Schück VittA 2: 392 (i handl. fr. 1673). Fornv. 1929, s. 162.
-BRÄDE. (numera knappast br.) hackbräde (se HACK-BRÄDE, sbst.1); äv.: skärbräde. Lind 1: 879 (1749). Almqvist TreFr. 3: 37 (1843).
-BÄNK. diskbänk. Lind 1: 168 (1749). BoupptVäxjö 1884.
-CHEF. föreståndare för köket i större hushåll, restaurang o. d. DN 1889, nr 7380, s. 3.
-DEPARTEMENT(ET) l. -DEPARTEMANG(ET). skämtsam benämning på vad som hör till köket; äv. om köket. Carlén Klein 71 (1838). SvD(A) 1929, nr 217, s. 3.
-DRÄNG. anställd i (större) kök. Serenius Ccc 3 a (1734). SDS 1909, nr 84, s. 8 (i annons).
-DUK. (numera knappast br.) kökshandduk. BoupptSthm 22/2 1678. BoupptVäxjö 1885.
-DÖRR. (köke- 1590. köks- 1680 osv.) dörr ledande till kök. Schmedeman Just. 89 (1590).
-FLOTT, n. (†) stekfett. Serenius Gg 3 b (1734).
-FOLK. (köke- 16281635. köks- 17901887) (numera knappast br.) kökspersonal. KlädkamRSthm 1628 A, s. 10 a. VLitt. 2: 60 (1887).
-FRANSKA, r. l. f. [jfr -LATIN] (föga br.) dålig franska. Björkman (1889). Östergren (1931).
-FRANSYSKA, r. l. f. (numera knappast br.) = -FRANSKA. Crusenstolpe Mor. 3: 89 (1841). Lind af Hageby Minn. 414 (1860).
-FRUKT. (numera knappast br.) frukt (se FRUKT, sbst.1 2) som användes i hushållet; jfr HUSHÅLLS-FRUKT; förr äv. om köksväxter; jfr FRUKT, sbst.1 1. Rålamb 14: 19 (1690). SvTrädgK 2: 42 (1931).
-FÖNSTER. (köke- 1633. köks- 1696 osv.) BtÅboH I. 6: 54 (1633).
-FÖRESTÅNDARE~00200. mil. TjReglArm. 1889, s. 364.
-FÖRESTÅNDARINNA1001032 l. 3~001020. = -FÖRESTÅNDERSKA. Östergren (1931).
-FÖRESTÅNDERSKA~00200. i sht vid sjukhus o. d. PT 1900, nr 118 A, s. 3.
Ssg: köksförestånderske-befattning. SD 1896, nr 536 B, s. 2.
-FÖRKLÄDE~020 l. ~200. avsett att användas vid arbete i köket; jfr HUSHÅLLS-FÖRKLÄDE. Lind 1: 1079 (1749). jfr (†): 1 kiökz grof Förkläde. BoupptSthm 10/10 1676.
-FÖRRÅD. (†) förråd av livsmedel. Dähnert 150 (1746). Heinrich (1828).
-FÖRSTUGA~020. förstuga utanför ett kök. Wikner Vitt. 162 (1878).
-GAFFEL. (kök- 1673. köke- 1667. köks- 1680 osv.) (större) gaffel avsedd att användas i köket, särsk. vid matlagning. BoupptSthm 29/7 1667.
-GOSSE. (numera knappast br.) = -POJKE. Münchenberg Scriver Får. 23 (1725). Dalin (1852).
-GRIS.
1) gris som uppfödes med köksavfall. Palmstjerna Snapph. 2: 36 (1831). Wigström Folkd. 1: 278 (1880).
2) (vard.) bildl.: barn (stundom: vuxen man) som gärna uppehåller sig i köket. ÖoL (1852). Östergren (1931).
-GÅRD. (kök- 1651 (: Kiökgårdz Fruckter)1671. köks- 16641931) (numera föga br.)
1) köksträdgård. Salé 210 (1664). SvSlöjdFT 1906, nr 1, s. 5.
2) särskild, inhägnad mindre gårdsplan vid ett kök. Holmberg 1: 485 (1795). SvTrädgK 2: 19 (1931).
Ssgr (till -GÅRD 1, †): köksgårds-frukt. Kiök-gårdz Fruckter äre Meloner, Gurker, Pompor (o. d.). Mollet Lustg. C 4 a (1651).
-växt. köksväxt. Salé 217 (1664). Ahlich 94 (1722).
-ört. köksväxt. Mollet Lustg. C 3 a (1651). Salé 212 (1664).
-HANDDUK~02 l. ~20. (grövre) handduk för användning i kök, särsk. vid diskning o. d. Fatab. 1911, s. 91 (1784).
Ssg: kökshandduks-väv. SvD(A) 1919, nr 239 A, s. 5.
-HANDKLÄDE. (köke- 1667. köks- 16681723) (†)
-HANDRÄCKNING~020. i sht mil. jfr HANDRÄCKNING 1 b; särsk. konkret. TjReglArm. 1858, 2: 129. Aminoff Krigsg. 422 (1904).
-HUS. (kök- 1637. köks- 18951897) (numera bl. tillf.) hus inrättat till kök. BtÅboH I. 9: 245 (1637). Cavallin Kipling Kung 136 (1897).
-HUSTRU. (†) gift kvinna som biträder i l. förestår ett större kök. KKD 8: 309 (1717).
-HYLLA, r. l. f. (köke- 1668. köks- 1769 osv.) BoupptSthm 7/5 1668.
-HÄLL. (numera bl. i Finl.) köksspis. VexiöBl. 1814, nr 1, s. 3. Ekelund Sillanpää Silja 111 (1931).
-INREDNING~020. konkret; jfr INREDA I a slutet. Klint (1906). Rationella och praktiska köks- och heminredningar. 2NF 36: 511 (1924).
-INVENTARIER, pl. jfr INVENTARIUM 3. BoupptVäxjö 1880.
-KAMMARE. (köke- 1630. köks- 17931932) (numera bl. i fråga om landtliga förh.) mindre rum invid kök. Rudbeckius MemQvot. 92 b (1630). SvKulturb. 11—12: 31 (1932).
-KITTEL. (köke- 1656. köks- 1840) (föga br.) Walde Krigsb. 2: 42 (i handl. fr. 1656). BoupptVäxjö 1840.
-KNIV. (kök- 16701727. köke- 16671689. köks- 1669 osv.) (större) kniv använd (vid arbetet) i köket. BoupptSthm 1668, s. 51 (1667).
(1 c β) -KONST. (föga br.) kokkonst. Lagerbring HistLit. 36 (1748). Palmblad Nov. 4: 124 (1845, 1851).
(1 c β) -KONSTNÄR~02 l. ~20. (föga br.) jfr -KONST. Lundin (o. Strindberg) GSthm 53 (1880). 2NF 35: 21 (1923).
-KOPPAR. (kök- 1670. köke- 1672. köks- 17121768) (†) koll., om kökskärl o. d. av koppar. BoupptSthm 18/3 1670. BoupptVäxjö 1768.
-KRYDDA, r. l. f. (kök- 1642. köke- 16421648. köks- 1660 osv.)
1) (†) köksväxt. Muræus Arndt 4: 38 (1648).
2) krydda (se KRYDDA, sbst. 2, 3) som användes vid matlagning. Palmchron SundhSp. 44 (1642). Östergren (1931).
-KÄRL. (köke- 1730. köks- 17121931) kärl som användes vid matlagning. Spegel 80 (1712).
-LAMPA. BoupptVäxjö 1861.
-LAND. trädgårdsland planterat med köksväxter. Carlén Köpm. 1: 78 (1860).
-LATIN. [jfr d. køkkenlatin, holl. keukenlatijn, t. küchenlatein, eng. kitchen-latin, fr. latin de cuisine. Ordet avser eg. antingen det latin som talades i klosterköken eller apotekarelatinet (jfr t. lateinische küche, apotek)] skämtsam benämning på felaktigt o. dåligt, barbariskt latin. Dähnert 150 (1746). NoK 117: 113 (1933).
-LJUS, n. (förr) om sämre (talg)ljus. DA 1808, nr 66, Bih. s. 1. Langlet Husm. 599 (1884).
-LÅS. (kök- 16771687. köke- 1677. köks- 1674 osv.) till köksdörr. BoupptSthm 1674, s. 949 b, Bil. —
-LÖS, se A.
-MÄSSING. (†) jfr -KOPPAR. BoupptSthm 21/7 1676.
-MÄSTARE. (kök- 1536 (: Kömesther peningha), 16111823. köke- 15211927 (arkaiserande). köken- 1567 (: köckenmestere). köko- c. 1730. köks- 1773 osv. kökö- 1533 (: Kökömesteres penninger)) [fsv. kökomästare (kögho-, kög(h)a-, köya-, köke-, kiök-, kögh-, kög(h)e-, köche-, koga-, kog(h)e-); jfr d. køgemester, køkkenmester, mnt. kokenmester]
1) föreståndare för köket i ett större hus l. ett hov (i det senare fallet i ä. tid en hög hovfunktionär). SthmSkotteb. 3: 170 (1521); bet. oviss. G1R 10: 294 (1535). Efter detta Fredsfördraget (med ryssen) affärdade Konungen i Pålen åt Swerige sin Legat, .. som ock war Konungens i Pålen Kökemästare. Girs J3 90 (1627). Konungens köksmästare. JudLittSSkr. 9: 120 (1929).
2) föreståndare för köket i en större restaurang. AB(L) 1895, nr 274, s. 8. DN(A) 1933, nr 41, s. 1.
3) (förr) person som vid större fester lagade maten l. hade överinseende över matlagningen m. m. När thå kökemestaren smakadhe watnet som war wendt j wijn. Joh. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917: övertjänaren). Holmberg Bohusl. 2: 49 (1843). Hagström Herdam. 2: 157 (1898; i fråga om förh. i slutet av 1600-talet).
4) (†) bildl., i uttr. smalhans är l. bliver köksmästare hos l. åt ngn, ngn lider l. kommer att lida brist. Scherping Cober 2: 39 (1737). Dahlberg Lefn. 26 (c. 1755; uppl. 1911).
Ssg (till -MÄSTARE 1): köksmästar(e)- l. -mästares-pänningar, pl. (förr) benämning på en viss i Finl. utgående skatt. HH XI. 1: 12 (1531). Almquist CivLokalförv. 3: 162 (i handl. fr. 1540).
-PANNA.
1) om stekpanna o. d. SFS 1906, nr 48, s. 40.
2) om värmeledningspanna avsedd att placeras i köket. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 77.
-PAPPER. (†) visst slags sämre papper. Bremer Nina 95 (1835). Schulthess (1885).
-PERSONAL.
-PIGA. (numera nästan bl. i fråga om förh. på landet) piga som tjänar i kök som kokerska l. (numera företrädesvis) som biträde till denna. VDAkt. 1674, nr 164. SFS 1906, nr 57, s. 13 (om biträde i köket vid sjukhus). Böök ResSv. 6 (1924).
-POJKE. pojke som tjänstgör ss. biträde i kök. Serenius P 4 b (1734).
-PORSLIN. enklare porslin avsett för användning i köket. BoupptVäxjö 1886.
-REDSKAP~02 l. ~20. (kök- 16671671. köke- 16391678. köks- 17291906) redskap som användes i köket. Schroderus Comenius 434 (1639).
-REGION. skämts., om köket o. därtill hörande utrymmen; i sht i pl. Zedritz 2: 48 (1857). (Tjuven) kom ner i källaren och från denna kom han .. upp i köksregionerna. SvD(A) 1934, nr 1, s. 7.
-ROS, r. l. f. (föga br.) pion; äv. bildl. Kindernas köksrosor brinna. Bergman MVBar. 83 (1926). Hon ser ut som en köksros. Östergren (1931).
-RUM. (kök- 1906. köks- 17881907)
1) (föga br.) mindre rum invid kök; jfr -KAMMARE. GT 1788, nr 141, s. 4. BoupptVäxjö 1888.
2) rum som användes både som bostad o. som kök. Siösteen ModBelg. 376 (1906).
3) (tillf.) kök. Boklund Bost. 63 (1907).
-RÄNNA, r. l. f. (köke- 1635. köks- 17381876) (†) = -RÄNNSTEN. BtÅboH I. 7: 99 (1635). Cavallin (1876).
-RÄNNSTEN. (†) rännsten för bortledande av avloppsvatten från ett kök. VRP 7/10 1732. Deleen Meidinger 280 (1825).
-SAKER, pl. (kök- 1679. köks- 16781931)
1) om kökskärl o. d. 1. Tafla med allehanda Kiökzsaker uppå. BoupptSthm 5/7 1678. Lind (1738).
2) (†) om köksväxter. Ahlich 67 (1722). Nilsson Fauna 3: 88 (1842).
3) (†) om matvaror. Weste FörslSAOB (1823).
4) (mindre br.) om angelägenheter rörande kök o. matlagning. Schultze Ordb. 3966 (c. 1755). Östergren (1931).
-SALT, n. (kök- 17061751. köks- 17301852) (†) koksalt. Hiärne Förb. 28 (1706). ÖoL (1852).
-SENAP. (†) (frukt av) växten Sinapis nigra Lin., svartsenap, senap. Rothof 510 (1762).
-SKORSTEN~02 l. ~20. (köke- 1663. köks- 18711879) BoupptSthm 26/5 1658 (1663).
-SKRIVARE. (kök- 1625c. 1713. köke- 15411669. köken- 15501631. köks- 17301898) [jfr d. køkkenskriver] (förr) person som förde räkenskaperna i köket i ett större hus. VaruhusR 1541. Hofcal. 1801, s. 48. Heidenstam Karol. 2: 97 (1898).
-SKÅLE. (förr, i Jämtland) på fäbodvall uppförd mindre byggnad använd bl. a. ss. kök; jfr KOK-SKÅLE. PT 1892, nr 167, s. 2. RedNordM 1907, s. 27.
-SKÅP. (kök- 16671695. köke- 16541669. köks- 1713 osv.) BoupptSthm 19/6 1654.
-SLEV. (köke- 1581. köks- 17851889) slev som användes vid matlagning. TullbSthm 5/6 1581.
-SPIS l. -SPISEL. (kök- c. 17551773. köke- 16211689. köks- 1671 osv.) jfr KOK-SPIS. NoraskogArk. 5: 130 (1621). jfr BRYGG-KÖKSSPIS.
-SPRÅK.
1) i sg. best., om sådana ord o. uttryck som höra till köket o. matlagningen. Elzberg Matredn. Påminn. 5 a (1751). AHB 34: 36 (1869).
2) (†) vulgärt språk, som talas av kökspigor. Dalin (1852; familjärt).
-STAT. (kök- 16701687. köks- 17681892)
1) (†) om utgiftsstaten för köket vid större hushållning; äv. allmännare, om alla angelägenheter rörande ett större kök. BoupptSthm 1670, s. 939, Bil. Schmedeman Just. 1166 (1687).
2) (numera bl. i Finl.) om personalen vid större kök. NoraskogArk. 6: 6 (1768). Någon f. d. .. värnepliktig, som tjänat vid köksstaten. Ahrenberg Stockj. 117 (1892).
-STUGA. (köke- 1765. köks- 16731928) (mindre) rum invid kök; jfr -KAMMARE; förr äv.: rum l. litet hus avsett för matlagning. BoupptSthm 25/1 1673. LfF 1901, s. 171. NorrbHembSkr. 1: 613 (1928; efter handl. fr. 1706).
-STYCKE. (kök- 1670. köks- 17191852) (†) målning föreställande det inre av ett kök. BoupptSthm 18/3 1670. Böttiger Drottnh. 128 (i handl. fr. 1719). Dalin (1852).
-SÄNG.
1) (†) trädgårdssäng använd för odling av köksväxter. Lundberg Träg. 207 (1754).
2) säng avsedd för placering i kök. SundsvP 1886, nr 60, s. 1.
-TALLRIK. (köke- 1617. köks- 1886) jfr -PORSLIN. SUFinlH 5: 236 (1617). BoupptVäxjö 1886.
-TRAPPA, äv. -TRAPP. ledande till köket i en bostadslägenhet; äv. om trappstege använd i kök. VLBibl. 1796, fol. 136.
-TRÄDGÅRD~02 l. ~20. för odling av köksväxter. Rålamb 14: 4 (1690).
-VAGN. (kök- 1707 (: kiökwagnskorgh). köke- 1632. köks- 17071906)
1) (förr) vid (förnäma personers) resor till lands använd vagn innehållande den resandes köksredskap m. m. KlädkamRSthm 1632 B, s. 20 b. DA 1771, nr 115, s. 1. WoJ (1891).
2) (i fackspr.) järnvägsvagn inredd till kök. FörslReglSjukvFält 1889, s. 93.
Ssg (till -VAGN 1): köksvagns-korg. KKD 10: 66 (1707).
-VAKTARE. (köke- 15881717. köks- 17711787) (förr) person som hade till uppgift att hålla vakt i ett större kök. KlädkamRSthm 1588 A, s. 78 b. DA 1771, nr 115, s. 1. Gezelius BL 4: 172 (1787).
-VETENSKAP~002 l. ~200. (skämts., numera föga br.) kokkonst. Kalm Resa 1: 171 (1753). Östergren (1931).
-VETENSKAPLIG~0020. (föga br.) jfr -VETENSKAP. Sturzen-Becker 1: 191 (1861). Östergren (1931).
-VÄG.
1) i eg. bem.; särsk. om vägen till de egentliga bostadsrummen genom köket; nästan bl. i sg. best.; ofta i adverbiell anv. Gå köksvägen. Lidner SednSkr. 82 (1792). Hellström Malmros 257 (1931).
2) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1; i sg. best. i adverbiell anv.: gm förmedling av personalen i köket. Och det skulle jag få veta af Dig — köksvägen! Strindberg Bjälb. 91 (1909).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (mindre br.) om matlagning; i sht i sg. best. Rademine Knigge 2: 52 (1804). Allt som hör till köksväsendet. Östergren (1931).
-VÄXT. (köke- 1646. köks- 1753 osv.) konkret: i trädgård odlad, örtartad växt som användes vid matlagning; i sht i pl.: grönsaker. FoU 16: 194 (1753). särsk. (†) koll. Allehanda Frucht och Kökewäxt. Stiernman Com. 2: 474 (1646).
-ÖRT. (numera knappast br.) = -VÄXT. Spegel 467 (1712). Berlin Lrb. 64 (1852).
G (†): KÖKÖ-MÄSTARE, se F.
Spoiler title
Spoiler content