HANSLET han3~slet2, sbst.
Etymologi
[gotl. dial. hanslet(t); ssg av hand (se HAND) o. slet (se SLÄTT, SLÅTTER m. m.), det senare en gammal ti-avledn. slahti- till slå (slahan); jfr gotl. dial. mannaslet, så mycket ängsmark som en arbetskarl kan slå på en dag, samt hoyslet, höslåtter; med avseende på bet. av slet i hanslet jfr SLAG i FULSLAG]
på norra Gotland (Fårön) benämning på inflammation i finger (särsk. vid nagelroten), fulslag. Fuhlslag (Paronychia) som här (dvs. på Fårön) kallas Hanslet. Linné Gothl. 209 (1745).
-GRÄS. (knappast br.) den förr i (folk)medicinen använda, giftiga örten Solanum nigrum Lin., nattskatta. Hansletzgräs .., det lägga de (dvs. fåröborna) på fuhlslag. Linné Gothl. 209 (1745). Haartman Sjukd. 343 (1765). Dalin (1852; med hänv. till trollbär). Ahlman (1872; med hänv. till trollbär).
