HARMONIK har1mωni4k l. -o- l. -å-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[av t. harmonik; efter gr. ἁρμονική (näml. τέχνη), musikteori, f. sg. av ἁρμονικός, adj. till ἁρμονία (se HARMONI)]
mus.
2) om det för ett tonstycke l. en tonsättare utmärkande sätt varpå harmonierna behandlas. Bauck 1MusH 144 (1862). Harmoniken (i Rameau's operor) är stundom ytterst kärf och hård. Wegelius MusH 202 (1892). (Jeanson o.) Rabe 1: 235 (1927).
