1) tr.: bestryka l. begjuta l. överdraga l. belägga l. ingnida (ytan av ngt) med harts; särsk. i fråga om anbringande av (lufttätt) hartsöverdrag å (kork i) butelj; äv.: täta (träkärl o. d.) med harts. Hartsa en butelj, ett ölfat. Lind(1738). När (krusbärs-)bouteillerne äro uptagne och kalla, kårckas de rätt väl och hartsas. Warg 425(1755). Lindberg Ölbr. 140(1885). De (fäktande) hartsa hastigt (sko-)sulorna. SD(L) 1905, nr 39, s. 5.Heidenstam Svensk. 1: 11(1908). — särsk.
b) (vard., skämts., mindre br.) i bildl. anv. av a, i uttr. hartsa strupen l. utan obj.; eg.: ”klara” strupen (gm förtärande av spritdrycker, ”konfonium”); förtära spritdrycker, ”ta sig en klunk”, ”fukta strupen”. Auerbach(1909).
2) (i fråga om utländska förh.) tr., med avs. på vin: tillsätta med l. giva smak av harts; jfr HARTS-VIN.Quiding FrämNamn 43(1902).
3) skogsv. tr., med avs. på (barr)träd: (gm att göra insnitt i stammen) utvinna harts (kåda) ur, skatta på harts. At hartsa eller rista träden, samt sedan af dem hopsamla kådan, är altså grunden til (hartskokningen). VetAH 1754, s. 96.Cnattingius Skogslex.(1874, 1894).
4) (i fackspr.) intr., om smörjolja o. d.: avlagra l. avsätta harts (å maskindelar o. d.). TT 1873, s. 214.
Ssgr (till 1): A: HARTS-MASKIN. brygg. maskin för hartsning av ölfat o. d. LD 1891, nr 147, s. 2.
