HARTKORN har4t~kω1rn l. 3~2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (sydligaste Sv.) hartkorn; av (l. motsv.) d. hartkorn, hartkorn, t. hartkorn, sammanfattande benämning på råg, vete o. korn; eg.: ”hård säd”, av hart (se HÅRD; jfr HART, adv.) o. korn (se KORN)]
(i fråga om äldre förh. i sydligaste Sv. o. i fråga om d. förh., i sht i äldre tid) kam. eg. benämning på det sädesslag (råg l. korn) vari skatt för jordegendom utgick; beräkningsgrund (med en tunna hartkorn ss. enhet) vid skattläggning av jord o. vissa andra inkomstkällor på landet; jfr MANTAL. GbgMag. 1760, s. 228 (: hardt korn). Såsom medeltal för hela Danmark räknas en tunna hartkorn motsvara en areal af circa 18 tunneland. Ewerlöf LandtmDanm. 18 (1854). HT 1922, s. 228. 3NF (1928).
