HASPA has3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. haspa, haspla garn, utsprida sladderhistorier; jfr d. haspe, ävensom d. dial. hæspe, nor. dial. hespa; avledn. till HASPA, sbst.2 Jfr HASPLA]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) uppvinda (garn o. d.) på haspel o. d. Spolen, hvaröfver inslaget haspas. Möller 1: 276 (1755). jfr UPPHASPA.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) hippol. bildl., i uttr. haspande trav, i fråga om häst. Haspande Traf karakteriseras deraf, att hästen på en gång kringar och lyfter med mycken böjning i ledgångarna utan att komma för sig. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 65 (1836). Billing Hipp. 159 (1836).
