publicerad: 1930
HASPEL has3pel2, äv. 40, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749; jämte m.)); best. -peln ((†) -pelen VetAH 1740, s. 232; -plen Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. -plar.
Ordformer
(has(s)pel(l) 1687 osv. hapslar, pl. 1683 (sannol. felaktigt))
Etymologi
1) redskap å vilket spunnet garn vindas upp, då det avvindas från spinnrockens rulle l. från spinnmaskin; särsk. om sådan apparat använd för regelmässigt avdelande av spunnet garn i lika längder; i enklare form bestående av en axel med fyra armar på vars ändar sitta fyra med axeln parallella tvärträn l. klykor över vilka tråden vindas samt, för trådens avdelande, försett med en enkel räkneapparat som genom knäppning l. på annat sätt angiver, när axeln roterat ett visst antal varv; jfr (KNÄPP)-HÄRVEL. BoupptSthm 19/7 1683. Uti Nätra refvas Lingarnet på Haspel af 2 1/2 alns omkrets. Törnsten Linnel. 5 (1787). Spinneri, med .. 2 mekaniska hasplar m. m. SLorS 12: 29 (1896). Nordström Luleåkult. 208 (1925). — jfr GARN-, KNÄPP-HASPEL. — särsk. övergående i bet.: viss, bestämd mängd av garn (eg.: så mycket garn som på en gång upplindas på en haspel), mått av viss, bestämd storlek för garn. Bennet Lin. C 2 a (1738). 3NF (1928). jfr: Hädanefter (bör) en enahanda och allmän Härfvel, eller Haspel .. inrättas .., så alt sådant inrikes spunnit Garn, öfver hela Riket, därefter må hasplas, kiöpas och säljas. PH 2: 1561 (1739).
2) redskap l. maskin l. maskindel på vilket (vilken) garn, linor, tyg, papper o. d. upplindas, huvudsakligen bestående av en vals l. mer l. mindre rund inrättning som medelst vev l. på annat sätt bringas att rotera, varvid garnet osv. på- l. avlindas. Åkerman KemTechn. 2: 550 (1832). Tyg (som skola färgas) nedhasplas våta i badet medelst en tvärs öfver (färg-)kitteln anbragt haspel. UB 5: 509 (1874). Ahlström Eldsl. 319 (1879; för upplindning av slangar). NF (1882; i repslageri). Eva / satt uti aktern med haspeln i knät och med refven om fingret. Klinckowström Örnsjötj. 89 (1906). — jfr FITS-HASPEL.
3) i sht bärgv. enkelt redskap för upplyftning av tyngder, huvudsakligen bestående av en vals l. trumma l. dyl. om vilken en lina är lindad vari lasten hänger, o. som kringvrides medelst vev; handspel, handvind, vindspel, gams, spel; äv., i utvidgad anv., om av pressluft l. elektrisk ström drivet mindre, flyttbart uppfordringsvärk. Elektrisk, mekanisk haspel. Wid låga Skakt äro Bröstwindar, Gamsar och Haszplar goda nog. Hiärne Berghl. 443 (1687; rättat efter hskr.). Wetterdal Grufbr. 274 (1878). JernkA 1894, s. 344. — jfr BÄRG-, GRUV-, LUFT-HASPEL.
4) [benämningen föranledd av apparatens likhet med en haspel (i bet. 1)] landt. å självbindande skördemaskin l. å slåttermaskin med skördeapparat: till framförande av säden mot kniven l. till dess avläggande avsedd apparat bestående av en roterande axel med armar från vilka utgå tvärslåar parallella med axeln. TT 1874, s. 137. 2NF 25: 1389 (1917).
Ssgr (i sht i fackspr.): (3) HASPEL-BOM. bärgv. vals å handvind l. vid bromsbana l. annan dylik spelinrättning. Wetterdal Grufbr. 252 (1878). —
(1) -GARN. garn som uppvindats på haspel o. avdelats i härvor av bestämd storlek. DA 1808, nr 5, Bih. s. 1. Berg Handarb. 182 (1874). Sundén (1885). jfr: Fint och groft Helsinge Haspelgarn. DA 1824, nr 37, Bih. s. 2. —
(1) -HÄRVA, r. l. f. garnhärva av viss storlek (som på en gång upplindas på en haspel); jfr HASPEL, sbst.1 1 slutet. Törnsten Linnel. 5 (1787). 100 omgångar (av en knäpphaspel eller härvel) gifva .. ett knäpp, och 6 knäpp en så kallad haspelhärfva. QLm. I. 3: 23 (1833). LfF 1845, s. 207. —
(3) -STOLPE. tekn. var särskild av de båda stolpar som uppbära valsen å en handvind. Möller 1: 1084 (1782). Heinrich (1814). —
(3) -TRUMMA, r. l. f. tekn. trumma rundt vilken linan i en handvind l. en mekanisk haspel löper. Zidbäck (1890).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content