[liksom d. hauptmand, hopmand, av t. hauptmann resp. (av det från t. lånade) holl. hopman, av t. haupt (se HUVUD) o. mann (se MAN, m.)]
(förr) person som har befäl l. uppsikt över ngt l. ledningen av ngt. TbLödöse 14(1587). Den nämnde Hans Steger fanns kvar vid bruket 1616, då han kallas ”Hauptman vid Garpeberget”. JernkA 1909, s. 57.— jfr BÄRGS-HAUPTMAN.— särsk.
a) militär befälhavare i en (befäst) stad, kommendant över en fästning; äv.: högste styresman på ett slott o. d. TbLödöse 201(1590). På Nyslott måste altijdh wara een Hoppman, hwilcken tillijka kunde wara vnderlandzhöfding. HSH 31: 434(1638). Högsta inseendet å Drottningholm (omkring år 1700) utöfvades af hopmannen. Böttiger Drottnh. Tillägg(1889). — jfr SLOTTS-HAUPTMAN.
b) befälhavare för en fännika o. d.; kapten. SUFinlH 2: 293(1607). Utur lägret kom nu i dagh een Hopman, som hafver Suderlandz soldater udi befalningh. AOxenstierna 2: 24(1609).
c) av världslig l. andlig myndighet förordnad uppsyningsman (över visst område); fogde. Simon Erikson i Österbygge sattes til kyrkiowerdh och Erik Jacobson ibid. til hopman. Murenius AV 197(1649). RARP 6: 91(1657). Wälb. Conradt Nättelhorst, fordom hopman i Kimitto. ConsEcclAboP 491(1661). För detta Häradzhöfdingen och Hoppmannen Ehrlig och Förståndig Lars Joensson. VgFmT III. 1—2: 29(1687).
d) ställföreträdare för länsherren i dennes län (jfr språkprovet under HAUPTMANS-BEFATTNING); äv. om av länsherre tillsatt uppsyningsman i stad, socken o. d. som tillhörde ett län. VgFmT III. 1—2: 21(1640). 1660 d. 31 Martj Blef iag Hauptman öfwer Wisingzborgs grefweskap. Därs. 38(c. 1683). FinBiogrHb. 663(1897).
Ssg (till d): HAUPTMANS-BEFATTNING. (förr) Denna .. hauptmansbefattning, som inrättades af grefve Per Brahe d. y., motsvarade ungefär en nutida landshöfdingepost, fastän med större makt särskildt i regerande grefvens frånvaro. VgFmT III. 1—2: 21(1910).
