[fsv. heligsmal, hälghismal, av fsv. heligher, adj., resp. ett fsv. hälghe, helighet, helgd (jfr HELIGo. HELG), o. mal, tidpunkt (se MÅL). Ordet uppfattas numera ss. en ssg av HELG]
1) tidpunkt då sabbaten ingår aftonen före en sön- l. helgdag; äv. om själva helgdagsaftonen; vanl. i uttr. ringa helgsmål, äv. (i vitter stil) till helgsmål (eg. anslutande sig till 2), gm klockringning ringa in sabbaten aftonen före sön- l. helgdag; äv. bildl. LPetri KO 50 a(1571; äv. i hskr. 1561). (Klockaren skall) till alla tijdher ringia till helghensmål, hwar högtijdh, hwar afton och morgon klemp(t)a Jesu, Gudz Son till fridzböner. Rudbeckius Kyrkiost. 41(c. 1635). Nu svalkar aftonvinden i acklejornas lid, / och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid. Karlfeldt FridLustg. 107(1901). — särsk. (†) liktydigt med: helgmålsringning. Dock skulle helgsmål få brukas til påminnelse, när folket kunde uphöra med sit arbete. Dalin Hist. III. 2: 257(1762).
2) (†) upphörande med arbete, sedan det ringt helgsmål, vila på helgdagsafton; äv. allmännare: ledighet från arbete; särsk. i uttr. hålla l. göra helgsmål, jfr göra helg (se HELG 1 c); äv. bildl. Man .. plägar emoot stoor högtijdh, hålla heligzmål, sopa och göra huset reent. PErici Musæus 1: 216 b(1582). En arbetare längtar effter helgesmåål. Schroderus Kegel 455(1620). Laater haar giärna hälgesmåål. Grubb 447(1665). Du gjorde, hvad dig Herren bad: / Han nu ditt helgsmål bådar. Hedborn 2: 119(1813).
Ssgr (till 1): HELGMÅLS-, stundom HELGSMÅLS-KLOCKA. (i sht i vitter stil) Hedborn 2: 185(1819). Just som de kommit så långt att den lilla prästgården framskymtade, började helgsmålsklockan ringa. Roos Helgsm. 1: 213(1896). —
