publicerad: 1930
HEMKOMMA, r. l. f.; l. HEMKOMME, n.; best. -et; pl. = (Stiernman)l. -en (Schmedeman Just. 550 (1668)).
Ordformer
(heem- 1555—1644. hem- 1581—1823. -komma 1581—1823. -kommo, oblik kasus 1555. -kom(m)e 1580—1668. -kommet (-kom(m)it), sg. best. 1569—1591)
Etymologi
(†)
2) hemkomstöl (särsk. till firande av ett brudpars ankomst till det egna hemmet efter bröllopet). RA 2: 279 (1569). Effter Bröllopen (skola) alle solenne Heemkomme, som medh Gästebudh pläga skee (vara förbjudna). Stiernman Com. 2: 389 (1644). Fryxell Ber. 1: 61 (1823).
Spoiler title
Spoiler content